sneslag

Fint väder, vår, och snart är det säsong. Vi hade städdagar i helgen men då kunde inte jag vara med för vi var hos mina föräldrar, men jag skulle åka ut till rynninge idag och imorgon efter jobbet och jobba istället. Allt väl. Jag kom ut från jobbet klockan 15, 16 30 kom jag därifrån. Bilen vägra starta. Jag ringde kudden först, men han jobba till kl 16 (jag visste inte om han fått förlängt då för han slutade eg. i fredags). Då ringde jag en jobbarkompis men han skulle iväg, men han tipsade mig om att testa med chefen. Jag ringde dit, han hade inte egen bil men skickade ut en annan som kom med startkablar, det gick inte. Jag fick ringa kudden igen, och sen vänta på att han skulle komma ut. Han kom, sen tog det han mindre än en minut att få igång den. Han kan knepen med gamla sura bilar ja. Min kärlek blev inte mindre i det ögonblicket kan jag ju säga, för jag hade annars målat upp bilden för mig om bogsering och problem ta sig till jobbet mm.

Så jag får jobba på Rynninge imorgon, och kanske någon mer dag den här veckan med om det går. Jag har ju ingen nyckel annars hade det varit lättare. Men jag försökte ju iallafall. Får väl lägga på ett kryut imorgon och hoppas på bra väder då med. Sen är jag bra sugen på att slå första slaget utomhus nu, men jag får hålla mig liiiiite till. Men snacka om att man längtar nu.

Det hostas pch det snörvlas. Ja jag är förkyld och det har gått ner i halsen. Även om jag är bättre idag än igår så blir jag förföljd av den där sabla rethostan. Hack hack. Igår var jag helt slut när jag kom hem och mådde inte bra, förvarnade om att mår jag så här imorgon (dvs. idag) så kommer jag inte. Men en tramadol och 9 timmars sömn gjorde mig piggare.

Nu blir jag snart äldre igen, jag kommer aldrig mer vara 20-nånting utan 30-nånting och det känns fruktansvärt. Jag har fasat för det här i åratal så iofs så kanske det är bra om det blir överstökat. Det är ju oundvikligt. Fast det hade ju kännts tusen gånger värre om jag inte hade jobb, det kan jag ju säga.

Appropå jobb. Jag läste igår att vår finansminister tycker att det är för höga ingångslöner i kommunal. Om lönerna är lägre så blir det mer jobb, tydligen. Jag har svårt för den ekvationen men men. Han kan ju pröva själv att leva på en sådan lön. Sen så ska man ta i beaktande att det är sällsynt med heltider där, även om folk vill jobba heltid. (Om man nu orkar, förstås). Säg 80 % av den lönen, det är inte mycket att leva på. Sen kan man ju inte räkna med några höga löneökningar heller. Fast just det ja, vi har ju fått sänkt skatt. Så trevligt. Då gäller det att inte bli sjuk då. Så synd att förslitningsskador är så vanliga i sådana yrken. Min mor fick börja jobba natt igen, inte för att hon ville, utan för att hon mer eller mindre var tvungen om dem inte ska förlora för mycket i inkomst. För hon orkade inte jobba sin deltid dagtid med sina sönderslitna knän, men på natten är det både lugnare och hon kunde jobba lite färre timmar men få ut samma lön som innan. Men men, det är ju mest kvinnor i dem här vårdyrkena, så man får väl ge ett gammalt beprövat tips för den som vill vara på den säkra sidan: Gift dig rikt.

Anders Borg och hans kollegor kan ju sänka sina löner dem med, det är ju skattepengar det också. Fast det var tydligen inte lika viktigt.

Det var mina åsikter om det.

Nu ska jag göra annat viktigt, äta till exempel.

Jag brukar annars vara toker när man pratar om de sju dvärgarna, men idag var jag trötter. Har haft några uppbokade helger så det har inte direkt varit tal om att bara vara hemma och skrota och vila. Fast jag har haft kul. Först jobbade jag ju, 12 dagar på raken dessutom. Sedan var det eb-mara och även om det var kul så hann jag kanske inte träna så mycket som jag borde ha gjort. Och en sådan ansträngande tävling gör sig inte bra efter så många arbetsdagar på raken märkte jag. Men men, så kan det va. Helgen efter var det topp 10 och det gick väl inte så bra där heller. Första varvet gick bra fram till backarna, då spelade jag jättebra. Sen började jag tänka och det är inte bra. Andra varvet tänkte jag mest hela tiden och slarvade rejält, men jag hade ändå tur. Jag fick sista finalplatsen med ett slags marginal. Och gissa om jag är taggad, längtar så mycket. Hela den helgen var ändå riktigt kul även om spelet gick sådär, jag var borta hos mina vänner L & S som nu flyttat tillbaka till sin hemstad, och umgicks med dem, det var länge sedan så det var riktigt kul.

Strååttan däremot blir det inget i år. Jag spelade första, försov mig till andra och tredje var idag. Jag orkade inte åka idag helt enkelt. Jag tar finalen i Eskilstuna i år istället, känns mycket roligare. Som jag är taggad !

I går var det tjejträff i Eskilstuna och det var trevligt även om jag var trött, jag var på fest på fredag kväll men det var ju frivilligt. Riktigt kul var det iallafall. Var ett tag sen jag festade loss riktigt, skulle visst bli karaeokekväll snart med, det går ju inte köra nykter ha ha . Magnus Uggla sjöng att han dansar aldrig nykter, jag kan säöga att sjunga gör jag aldrig nykter :). Festen i fredags var precis som den brukar, lagom vild, men det var ont om träd...

Och et där med trött ja. Idag var jag trött. Körde min gamla visa med att somna framför teven. Sov 12 timmar. Så skönt med en dag dä'r jag bara kan gå hemma och skrota och vila

Och nu ska jag fortsätta med att just det...vila...

Jobba jobba jobba... känns inte som jag gör nå´t annat nuförtiden, speciellt inte nu när jag tog på mig övertid den här helgen, men det blir ju en del extra pengar som jag inte tackar nej till. Och jo jag trivs. Personalen där är väldigt bra och jobbet i sig är inte så tungt. Det enda bekymret jag haft är att det golvet i butiken är så hårt så jag fick så ont i fötterna efteråt. Men kudden tipsa om att det fanns riktigt bra skoinlägg på en sportaffär, som gör susen även om de kostar en del. Jag åkte dit och tänkte att det f år kosta, bara det hjälper. Och det gör dem, en helt otrolig skillnad. Nog för att man är trött efter jobbet, det är man ju alltid, men nu orkar jag iallafall stå upp när jag kommit hem och det bränner inte i fötterna längre. Det började dessutom gå upp i ryggen men det känner jag inte av längre. Inläggen kosta 500 :- men det gjorde inte så mycket för jobbet betala visa det sig, det gick under arbetsanpassning. Ironiskt nog så har jag nu fått kallelse till att göra mina ortopediska skoinlägg men det dröjer ju.

Jobbet ja. Det har vart lite stök den sista tiden men det börjar lägga sig och bli lugnt igen, och det flyter på. Jag jobbar ju själv större delen av dagen men det gör mig inget, jag knallar omkring, ofta med hörlurar på och gör det jag ska. Jag var iväg till tandläkaren i veckan, jag fick äntligen en tid hos en privattandläkare. Eftersom jag hade så ont så fick jag ta lite den tid som bjöds och det var kl 13, och mycket att g öra den dan men grabbarna hjälpte mig och de tog hela övervåningen. Och de gjorde ett så bra jobb så jag blev faktiskt imponerad. Inte för att jag trodde de skulle slarva eller vara dåliga men ändå. Jag vet att jag har svårt att lita på andra, men jag måste bli bättre på det. Så har det varit många gånger, och det slutar med att jag jobbar ihjäl mig. Det finns faktiskt andra som kan göra ett bra jobb också.

Vi hade kontroll i veckan. Se om vi skött oss :). Det gick över förväntan, något hittas alltid som man missat men det var inga stora saker inte så jag var riktigt nöjd. Tydligen var det sagt att jag gör ett bra jobb och det är ju kul att höra.

Hur var det med tanden då? Jo, en gammal lagning som gett sig. Det är tillfälligt fixat så jag slipper värk, sen ska jag in och göra en undersökning och laga den. Jag har ju inte haft råd att gå till tandläkare tidigare (inget soc betalar direkt) men nu när jag har jobb så var det en sån där sak som jag hade tänkt göra. Nu blev det ju akut men ändå. Verkade vara väldigt bra ställe och det är bra för jag är noga med mina tandläkare, har nog av erfarenheter av dåliga sådana.

Övertid ja. Det fattades en person i helgen så jag hoppade in. Lite tröttsamt som sagt men det lönar sig i slutändan. Fast nu är det golf två helger på raken sen, så ingen vila där heller direkt. Först eb-maran och sedan topp 10 deltävling 3. Jag ligger ju på finalplats och vill ju inte tappa den. Sen eb-maran är rolig även om det är tröttsamt. Jag funderade länge på att ta ledigt på måndagen efter men struntade i det, jag får åka direkt hem och sova när det är klart istället.

Nu är det nog dags att röra på sig. Yeah.

Årets första inlägg. Tjoho. Nyår var lugnt i år, jag jobbade ju, även om det bara var drygt fyra timmar, så kände jag mig inte direkt på festhumör.  Vi satsade på en hemmakväll där jag lyckades övertyga honom (inte alls så svårt) till att laga till lite god mat. Vi åt fjärilskotletter med potatisgratäng och det var länge sedan jag ätit så gott. Köttet var perfekt. Matlagning är han verkligen bra på. Det är inte illa att bli bortskämd på det sättet.

Resterande helen har jag vilat. Idag skulle jag spelat strååttan men en miss gjorde att jag inte vaknade. Larmet på min nya mobil gjorde inte som jag ville så jag vaknade när tävlingen började. Lite surt för jag hade sett fram emot det, det hade även varit träning inför seriespelet nästa helg. Jag har ju inte varit där på ett tag nu. Förra seriespelet fick jag stå över för jag mådde så dåligt, sen skulle jag åkt i onsdags men vad som stoppade det har ni ju säkert redan läst. Får kanske ta och åka på nästa lördag och slå några slag där så man hittar spelet lite för säkerhets skull. Lite surt är det att jag inte kom iväg idag, för första deltävlingen gick jag riktigt uselt så jag vet inte om en bra tävling räcker för att komma till final, hade jag spelat alla så hade jag ju fått stryka den sämsta. Men men. Ingenting är omöjligt. Jag spelade riktigt ruttet sista topp 10 med, men såg sen att jag totalt ändå låg fyra efter två tävlingar så jag ska definitivt spela sista. Kanske blir första året på ett tag nu som jag spelar final i munktell men inte i karlskoga.

När jag tittar tillbaka på förra året så är det två saker som sticker ut. Jag blev ihop med kudden och jag fick fast jobb. Det sista gjorde mig verkligen lycklig för efter alla år med tester och utvärderingar och diverse kränkande omdömen så kändes det här som den sista utposten. Vilken tur att jag blev vän med A, som höll mig underrättad om vad som hände och skedde. Som sa att det behövdes folk. Det fick mig att pusha på AF lite extra, de som annars tidigare sagt att jag var för frisk för att vara anställd på Samhall, men för sjuk för att ta vilket annat arbete som helst. De sa samma sak nu. Men jag sa att dem ska kolla upp det, därmed basta. Även om förhoppningarna var låga. I samma veva så skulle ju min person som hjälpte mig (och andra i samma situation) att försöka hitta ett arbete som var anpassat och på lönebidrag försvinna, bara för att jag tackade ja till ett fas -tre jobb. Dvs. bara för att jag inte ville sitta hemma på arslet hela dagarna. Snacka då om jag blev överlycklig när de ringde och frågade om jag ville ha en fast anställning. Äntligen.

Ja, det var nog bland det bästa med förra året.

Nu ska jag äta, det behöver man även göra i år tydligen.

Den här dagen skulle inte vara så annorlunda egentligen. Jag skulle göra mina morgonrutiner, åka till jobbet (men först Mosås och hämta jobbarkompisen). Jag hann till parkeringen på jobbet. När jag stannat bilen så kändes det som jag fick ett riktigt hårt slag i magen, gjorde så ont så jag kunde inte resa mig upp och jag tappade andan. Min vän hade kommit halvvägs till dörren när jag ropade på henne och sa att det här går inte, jag kräks snart. Jag ringde och sjukskrev mig på stört. Jag kände att jag var på väg att kräkas men det kom inget, samtidigt så började magen bubbla så jag samlade all energi jag hade och startade bilen. Halvvägs hem kom det, jag kräktes gång på gång. Och inte hade jag en möjlighet att stanna heller, och det kom så hastigt så det hamnade på mina kläder och i bilen, flera gånger höll jag på så. Samtidigt skulle jag hålla bilen på vägen. Om polisen fick ett samtal om en bil tidigt i morse som körde vingligt så var det nog mig. Väl på parkeringen drog jag mig ur bilen, kastade av mig jackan som var indränkt i spyor och släpade mig till lägenheten. Där rusade jag in i badrummet , slängde alla mina kläder i en hög i suschen och spolade av dem innan jag satte mig på toa. Jag kräktes några gånger till och sen kom frossbrytningarna. Jag svettades enorma mängder samtidigt som jag skakade. Efter en stund kunde jag samla mig såpass att jag kunde dra mig till sängen, väl där så slocknade jag av all utmattningen och sov i två-tre timmar. När jag vaknade kände jag mig yrvaken men bra. Precis som vanligt. Jag låg en stund till och vilade, ringde lite till jobbet och kollade läget och fick säga vad som skulle göras.

Senare på eftermiddagen mådde jag så bra att jag orkade ta på mig och gå ut för att göra rent inne i bilen. Det var inte så illa som jag hade trott men svårt att komma åt på vissa ställen. Som tur var så fanns det en tvätttid ikväll också så jag kan få rena arbetskläder och ren jacka. Vi har pratat och kommit fram till samma slutsats båda två, det var matförgiftning. Jag har varit med om det förut och då hände exakt samma sak. Så är läget så här imorgon blir det jobb. Och jag som efter jobbet skulle spelat kvällstävling i Karlskoga. Jag fick nöja mig med att vara hemma och vila och tvätta äckliga kläder. Sånt är livet på en pinne.

Är julen över. Iallafall den värsta biten av den. Jag tycker jul är mer ångest än roligt, alla måsten hit och dit. Man kan inte bara umgås med sin familj utan det ska vara så mycket runt omkring. Ja, mycket går ju att välja själv men trycket utifrån är ändå rätt så starkt.

Firade sedvanligt med familjen. Den här gången åkte jag ned på julafton, om allt hade funkat hade jag kommit i tid men det var ju SJ så det blev som jag misstänkte, förseningar. Började med att vänta en timma i Örebro, sen fick vi åka sen fick vi vänta en timma på en iskall station i Herrljunga innan vi åkte på en obekväm buss med en chaufför som inte kunde vägen. Lagom roligt. Men den som bestämmer hade ju sagt att jag inte fick köra ner, och vem är det? Ja, det har även min älsta systerdotter lärt sig. Det är morfar. Dvs. min far. Min 30-årsdag är redan på planeringsstadiet tydligen utan att jag har haft något att säga till om. Hm. Så ska jag tydligen byta bil. Jaha. Tack för upplysningen.

Jag har ont i en hörntand men gå till tandläkaren- njae..... både svindyrt och äckligt ock skrämmande. Sen får man bara klagomål på hur dålig man är på att ta hand om sina tänder. Ja nu kanske jag kan vara värd det men förr var jag så duktig men fick ändå klagomål. Inte varit hos tandläkaren sen jag fixade min framtand i porslin. Det var också en rolig historia. Han tar plågsamt ut den gamla i plast och knackar upp den gamla i tandköttet med dålig bedövning, ser att det är fel färg och får dra ut den, skicka hem mig och så fick jag komma några dagar senare och göra samma enormt smärtsamma procedur. Som om man inte hade nog av plågsamma minnen av tandläkarbesök som liten, jag gjorde ju en hel del sådana tack vare min framtand. Även många läkarbesök pga. min epilepsi. Roligt det där...

Får väl dra ut den själv, är ju en hörntand. Jag försöker verkligen få in bra rutiner på att ta hand om tänderna, för det är som det mesta i mitt liv, baserat på rutiner som jag måste hålla. Som med duschning och allt annat. Gå utanför dörren utan att ha gjort morgonproceduren är kört. I stort sett. Fast det är bättre än för några år sedan, som tur är.

Varför fastna jag här när jag är dödstrött? Jag ska ju jobba imorgon.

Hej då och natti natti

Från och med måndag blir vi en mindre i våran personalgrupp större delen av tiden. Orsaken är att vi är för många, enda gången jag känner är att jag inte hinner med själv är på morgonen för på en timma ska kassorna, hela entre´n och alla toaletter göras iordning. Min jobbarkompis ska tillbaka till DHL på resten av timmarna. Det gör inte mig så mycket för jag tycker det känns bättre om jag har mer att göra, för idag hinner vi gott och väl med allt och lite till och det ser inte bra ut när vi inte har något att göra. Fast jag reagerade enormt på hur det hela gick till, jag tänker inte ta upp diskussioner här men upprörd vart jag. Och jag sa vad jag tyckte också. Det är inte alltid populärt men sån är jag helt enkelt. Att det blir så här gör mig inget men jag störde mig på tillvägagångssättet, det kändes som man gick bakom ryggen på mig. Fast jag vill inte lämna där jag är, jag trivs, och jag har inget emot att jobba själv. Dessutom har jag ju grabbarna där ute också som mest kör maskinerna. Jag trivdes på DHL i stort men vad som gjorde att jag tyckte det var mindre kul var bl.a den stora skillnaden mllan oss och paketeringsavdelningen. Vi är samma företag men de fick (får) så mycket som vi inte fick. Och det utnyttjades ju enormt av vissa, utan åtgärd. Sen så sköter sig ju dem flesta man iallafall, jag tål inte sådant. Sen så hade jag ju inget eget område där utan gick och hjälpte till där det behövdes, men jag kände mig överflödig oftast. Och det hon ska göra nu är ju att hjälpa en som inte hinner/vill (är både och) göra det hon ska för hon har nyss fått ett annat ställe mitt emot att städa också. Och gå och släcka bränder efter andra, njae, då är det roligare att ha något eget som man ansvarar för. Men det mesta av folket där har jag inget emot och tycker om, men man kan ju göra besök ibland. Jag slutar ju tidigare än dem (men börjar också 70 minuter före). På fredag ska vi dit och avtacka en i gruppen som går i pension. Igår var vi där och hämtade pengarna för vi ska köpa presenten, är ju lättare om vi som åker bil tar med den än att det smugglas på bussen.

Imorgon ska vi på julbord och arbetsplatsträff. Kommer väl rulla fram efteråt skulle jag tro. Vi åt på samma ställe förra året och gott var det. Mums.

Det var seriespel i Karlskoga idag, och jag hade ett stort spelsug. Verkligen, större än på länge. Men vad händer? Jo, fredag: Förkyld. Lördag: Ännu mer förkyld, och febrig. Det blev viljans kamp mot förnuftet, och förnuftet segrade. Så jag höll mig hemma och vilar och vilar och vilar och vilar.... Och hoppas verkligen att jag orkar jobba imorgon. Som det känns nu så borde jag inte för jag har fortfarande något som härjar i kroppen på mig, och inte är det något bra inte, men jag vill! Dels för jag har kul på jobbet, och inte så kul när jag ligger hemma och mår dåligt, sen är det ju så ruskigt dyrt att vara hemma också så egentligen borde man inte ha råd att vara det, men måste man så måste man. Är jag verkligen sjuk så är jag hemma, så är det bara. Annars finns ju risken att man blir ännu sämre och det vill man ju inte. Näe. Är man sjuk vill man väl bli frisk, inte sjukare? Allt annat vore ju... sjukt...

Jag kan iallafall garantera att en starkt bidragande orsak är allt spring in och ut på jobbet. Ut och tömma papperskorgar i kylan, in igen. Ut och slänga sopor i kylan, in igen. Dessutom är det kallt på varumottagningen där vi har vår städskrubb. Jag tog dit en egen gammal tröja som jag hade där nere tills jag fick en tjock arbetströja. Jag kan ju säga att hade jag jobbat i den på dhl hade jag större delen svettats ihjäl, här är det lagom, så det är skillnad i temperatur. Men ska man ut så är det ju fortfarande kallt. Borde kanske ha en gammal jacka där nere som man kan kasta på sig när man går ut, men den blir jobbig att ha med sig på vagnen. Men det får väl lösa sig, helt enkelt.

Nej nu ska jag... vila...

Fy skäms på mig. Tiden rullar iväg och jag gör allt annat än bloggar. Fast det känns som det inte händer så mycket, man äter,sover,jobbar, ungefär så. Fast riktigt så illa är det inte.

Har ju börjat på ett nytt objekt nu, och det var ju helt nytt för oss, dvs. ingen från oss hade varit där innan. Efter en lite smått rörig vecka så börjar väl dem flesta inkörningsproblemen lösa sig för mig, men det här var ingen rolig vecka alls ändå. För inte bara att allt är nytt, det råkar ju vara vinter också. En kall sådan. För i torsdags morse startade inte min bil. Och ni vet, bussar som går till marieberg kl 6 på morgonen är det inte direkt gott om. Dessutom så var min jobbarkompis sjuk. Vi har två karlar som jobbar också på vardagarna men de börjar senare, och kl 7 måste vi vara klara med entren och kassorna och det tar sin tid. Det resulterade i att chefen fick komma och köra ut mig och jag fick springa in och kasta ut vagnen och köra igång. När karlarna kom så sa jag åt dem att hjälpa mig och det gjorde dem. På fredag var det likadant, fast då visste jag innan att jag skulle bli själv och att bilen inte gick, så då hann vi planera in att chefen skulle köra ut mig igen. Nu kom jag bara 10 minuter sent så då hann jag som tur var, fast såklart inte utan hjälp från karlarna. Sen skulle jag i fredags lära upp helgpersonalen. På ca 3 timmar. Det fanns det ju inte tid till, de hann inte lära sig allt, så jag fick jobba övertid igår på lördagen. Det var inte kul det heller för en blev sjuk och gick hem, men jag sa att jag vägrar jobba söndag. Så nu sitter jag här istället. Fast det blir ju bra pengar från igår.

Tvättar idag. Känner inte för att göra någonting, är så snurrig i skallen men det beror på sent intag av medicin igen. Somnade framför teven igår, vaknade ungefär klockan fem i morse, då klädde jag bara av mig och somnade om. Så skönt att få sova, så mindre skönt med min snurriga skalle. Jag hade ställt om mig på att ta medicinen på kvällen men så glömde jag det, mådde dåligt när jag vaknade så jag fick ta den då och så är det samma problem igen. Så fort jag får sovmorgon och det går  för många timmar mellan det jag tar den mår jag illa. Jag kan inte bara gå upp och ta den heller, för den måste tas till mat, annars kraschar magen, och om jag går upp och äter så kan jag inte somna om. Och jag med mitt sömnbehov måste få sova ikapp när jag har chansen. Men nu för tiden mår jag inte så dåligt, och det som fick mig att krascha finns inte längre. Som problem med soc. Som när jag i sommras skulle leva på luft och vatten eftersom jag inte fick pengar. Eller bara perioden från inlämning tills pengarna satt på kontot varje månad. Eftersom det var så mycket strul var jag hela tiden livrädd att jag inte skulle få något.

Nu har jag jobb. Fast jobb. Vet att lönen sitter på kontot bara jag går till jobbet. Ja, och helst jobbar då :). Det är så fantastiskt underbart. Jag har ingen hög lön men jag har ändå dubblat min inkomst. Det ni.

Det blev vinter i år igen! Ja, för tydligen så är det samma gamla visa. Det plogas inte (det görs det sällan i Örebro iofs), bussarna kommer inte fram och så vidare. Nu vägra dem tydligen köra med bussarna förrän kommunen röjt undan snön, och ändå har det inte kommit så mycket. Två gånger så mycket i Vänersborg hörde jag. Jag som brukar vara ute i tid och byta till vinterdäck var sen i år, ruskigt sen. I morse satt dem inte på. Men den som skulle blev sjuk så blev det förhinder och så vidare. Sen fick jag inte mina soc-pengar förrän i går så ringa däckverkstad innan jag visste om jag hade pengar ville jag inte heller. Så kom snön idag. Jag hade tid på fredag för däckbyte. Kul. Men så pratade vi på jobbet, och min underbara vän A ringde sina vänner som har verkstad. Klockan 17 idag skulle jag vara där. Så jag kröp dit, ja för fort gick det inte. Men det gick bra, ända gången det släppte var i rondellen nere vid jobbet, där gled jag fram men eftersom jag hade så låg fart så kunde jag utan problem räta upp bilen och svänga av. När vi kom fram till verkstan så var det en backe upp som det inte gick komma uppför, årets första bilputtning fick komma igång. Men inte konstigt med sommardäck på.

Sedan gick det fort. Dyrt blev det inte heller. Iofs är inte vinterdäcken dem bästa, men dem är ju bättre än sommardäck nu. Sen är det ju samma visa varje inter. Jag tänker att nästa år ska jag inte ha en bakhjulsdriven bil. Men jag har inte haft råd, det har varit denna bilen eller inget. Och den är ju bra i övrigt. Iallafall för att vara en volvo 240 - 88. Det jag bytt på den är ju detaljer som slits, och delar slits ju på alla bilar. Skulle jag ha en bil av samma åsmodell ungefär så tror jag att jag har svårt att hitta en bättre. Men nu i år kanske jag äntligen kan säga att nästa vinter, då minsann ska jag inte köra en bakhjulsdriven 240.

Den som lever får se.

Läste att en man är gripen misstänkt för skjutningarna i Malmö. Bra bra, hoppas det är rätt person de grep. Men vad jag hakade upp mig på i artikeln är att mannen ansåg att han led av Asperger. Jaha. Återigen någon som är gripen misstänkt för ett grovt brott och en av förklaringarna påstås enligt media ligga i en neuropsykiatrisk diagnos. Det bidrar till en bild av oss som allmänt farliga människor, kanske krutdurkar som väntar på att explodera. Visst finns det sådana, men det finns även gott om sådana bland "vanligt" folk också. En diagnos gör oss inte till brottslingar! Jag känner flera med samma diagnos som jag och vi är inte farligare än andra svenssons. Vi kanske kör för fort ibland eller skarvar lite på sanningen någon gång men inte går vi omkring och begår grova brott. Nog för att jag kan bli heligt förbannad ibland men det betyder inte att jag inte kan tygla mig.

Fast idag så sa jag till slut vad jag tyckte om hur en viss person betett sig på jobbet, men jag gapade och skrek inte (blev ni  förvånade nu? jag ska ju inte kunna tygla mig... ) utan höll en sansad ton, dock med något förhöjt röstläge och en blick som kunde döda. Men nu gör den inte det, så jag är ingen grov brottsling, trots min diagnos.

Så det så.

Var det idag när jag spelade i stråhallen i årets första strå-åtta. Jag kom inte ens bland de 8 bästa, usch och fy. Kanske borde träna lite mer om man nu ska satsa på att spela där och vill ha resultat, orkar ju sällan på kvällstävlingarna men det finns ju andra tillfällen. Var faktiskt där igår, men hann ju inte klart såklart för det var barnkalas. Men men, jag kunde ju ringt & kollat och så åkt tidigare, men behövde å andra sidan sova också igår.

Skulle ha lagt ut ett inlägg förra veckan men det strulade till sig så det försvann. Surt sa räven. Fick iallafall hämta mig förra helgen från den jobbiga veckan med dunderförkylningen som tog så gott som alla krafter ur mig och hans vistelse på sjukhus. Fast nu börjar jag få ont i halsen igen efter att ha mått bättre, och jag som tänkte träna imorgon. Åh kan det aldrig ge sig?

Haft en inte alltför rolig vecka på jobbet. Jag gick på ena sidan för den som är där är var först sjuk och hade sen semester. Jaha, det var inga bekymmer. Tills dess att den som ska ta över efter när denne person (som först var sjuk och sen hade semester, så ni hänger med ) går i pension ville följa med mig. Jaha, så jag fick en lärling. Det började ju inte så bra alls. Till att börja med fick jag utstå kritik för att hon ansåg att vi jobbade fel, trots att jag jobbar på samma sätt som alla andra i gruppen, sen dög inte våra material trots att ingen annan har problem med att jobba med dem, maskin var för svår så skule hon köra den så skulle vi få skaffa en helt ny bara till henne. Dessutom så kom personen för sent när jag skulle fortsätta och ville dessutom att jag skulle vänta när hon tog en halvtimmas rast. Behöver jag säga att jag höll på att flyga i taket några gånger? Blir jobbigt för dem andra om en sådan prson får tjänsten, jag förflyttas ju snart till Bauhaus. Ja, sa jag inte det? Jag och en till ska dit och jobba. Var där och tittade i veckan och det ser bra ut. Fast börja jobba kl 6 är inte det roligaste, men måste man så måste man. Pengar är ju pengar, så är det bara. Kunde ju vara värre.

Kanske ska vila så man orkar med morgondagen?

Tunga dagar just nu. Min mastodontförkylning börjar minska men jag har fortfarande besvär av halsen, den gör ont, ont ont. Men förra veckan orkade jag jobba sen var jag däckad i stort sett, men vilade hela lördagen och kände att orken och viljan fanns för seriespel i strå. Örebro hade två lag och jag tillhörde det som fick minst poängskörd, men det är inte hela världen med en liten serie där inne... kan man ju försöka intala sig. Jag blev arg och sur och irriterad och frusterad över mig själv. Men jag kände att en stor orsak var okoncentration. Jag orkade inte koncentrera mig tillräckligt och då blir det som det blir. Dessutom hade träning behövts på lördagen men då hade jag inte orkat spela så det var ju lite svårt...

Sen fick jag ju verkligen ingen rolig start på veckan heller. Vid frukostrasten fick vi reda på att en i gruppen var sjuk. Hon jobbar på andra sidan byggnaden och hade ringt sig sjuk i god tid men våran chef hade missat höra av sig i tid ut till oss. Vi var redan en man kort för jag jobbade för en som var sjuk så min vän A som är där på packen som hoppar in vid behov fick rycka ut. vi körde över det området så fort som det bara gick eftersom vi kom igång så sent. Men vad som gjort veckan innan och även igår var ännui värre var att den som jag jobbade för som var sjuk först hade en paraktikant som jag nu fick ansvar för. Han gjorde inte sitt jobb, smet undan, sa att han skulle göra något när han inte gjorde det och så vidare. Allt han ville var att köra maskin men det är ju inget man ska göra hela dagarna. Som tur var blev det klart idag att han ska flyttas till ett annat ställe så vi slipper honom. 

Men så kom en annan smäll igår också. Jag var beredd att åka hem men fick ett sms där det stod att han var inlagd på sjukhuset, hade lyckats tillkalla ambulans och när jag ringde upp han så visste han knappt var han var. Jag blev jätteorolig men fick lite uppgifter om var han troligtvis var så jag ringde avdelningen och frågade och det stämde. Jag var där igår och idag och han är piggare nu men inte bra. Har ju varit sjukskriven ett tag men de har inte hittat vad som orsakat hans magsmärtor, mwn förhoppningsvis så ger de sig inte nu utan kör ett riktigt detektivarbete på honom. Det är verkligen inte kul att ha pojkvännen inlagd men trösten är att han har bra personal som ser till han. Men det känns hemskt att bara kunna komma och hälsa på efter jobbet, trött och slut själv. Men jag tycker verkligen om honom och det är klart att man ställer upp, nå´t annat finns inte! 

Men jag saknar honom. Min kudde.