Fy bubblan

Idag har varit en helvetes dag. Det började imorse, igår fick jag höra att vi skulel hålla på med ved. Visst. Men imorse så sades det att jag skulle plantera istället, jaha tänkte jag. Kaos kaos. Sedan så åkte den arbetsledaren iväg som hade ansvar för det och den andra hade också åkt iväg. Jag stog där som ett fån och hade inget att göra. Naturligtvis mådde jag piss över det här, jag höll dem sällskap en stund nere vid vedklyvningen men sen orkade jag inte mer utan jag gick och satte mig ifred i matsalen med en kopp kaffe och snackade med lite vettigt folk där.

På eftermiddagen skulle jag hjälpa till att tapetsera men jag kännde mig mer ivägen. Då blev jag tillsagd att plantera om blommor i växthuset. Fy f-n vad trist men jag gjorde det iallafall. Efter ett tag började folk snacka om hur dåligt de mår och då kom ena arbetsledaren och han frågade vad de kunde göra för att jag skulle må bra där när jag nu sa att jag mådde pyton. Ja, dels måste jag veta vad jag ska göra bl.a , sen så mår jag dåligt över vad ni påstår om mig här, att jag inte har några problem och inte är som "alla andra med aspberger som de har mött". Då sa jag argt att alla som har den diagnosen är individer de med, då fick jag inget vettigt svar utan han vände sig bara om och pratade om annat. Då fick jag nog, så jag stövlade därifrån för att byta om, klockan var ju nästan fyra. En tjej som var med rusade efter mig och försökte trösta mig, men jag var inte direkt mottaglig. Jag slog igen dörren till omklädningsrummet så hårt att den hade kunnat gå sönder, sen bröt jag ihop och började gråta okontrollerat. Hela vägen i bilen grät jag och hyperventilerade. Väl hemma så sa jag att jag går inte dit imorgon, jag vägrar. De behandlar mig som skit, de tror inte på  mig och har ingen kompetens överhuvud taget. Dessutom är ju ju inte arbetsledarna med knappt nån gång så de ser ju inte hälften av vad som händer.

Hela mitt liv har jag fått skit för att jag betett mig som jag gjort, för att jag varit mig själv. Jag har inte varit elak men mig själv, inte som alla andra. Jag har blivit mobbad, hånad, utstött, fått höra i ansiktet att jag inte är välkommen. Jag börjar efter några år inse mina svårigheter och försöker maskera dem och bete mig mer "normalt" bland folk, jag håller en mask som jag konstant har på mig och inte tar av. Jag är en helt annan människa. Här ute får jag skit för det, för att jag väljer att försöka bli omtyckt och fungera med de jag arbetar med så får jag skit i slutändan. Jag skulle ha betett mig som ett freak, hoppat runt som en dåre och bara pratat bangolf och politik och vräkt ur mig precis vad som helt inför vem som helst så hade jag kanske fått lite förståelse.

Så här dåligt psykiskt har jag inte mått på många år kan jag säga, och det säger en hel del. M blev förbannad och sa att han ville åka dit ut imorgon och skälla ut arbetsledaren som sa så åt mig på eftermiddagen för han ska inte kunna få knäcka mig så som han har gjort utan vidare. Vi får väl se. Jag går iallafall inte til ldet där dårhuset och jobbar imorgon, det kan jag ju säga. Aldrig i helvete, tur att man muckar på fredag.

Plötsligt i Vinslöv

Ont om besökare på några dagar, inte så konstigt kanske för jag har ju inte kunnat blogga. Vinslöv var hur kul som helst, det var den roligaste tävlingen jag varit på kan jag säga. Och mitt hitintills bästa bangolfminne kommer härifrån, men en sak i taget.

Vi åkte alltså ner till Vinslöv, sex damer och en manlig coach som nog måste ha nerver av stål för att stå ut med oss ibland. Minibussen vi åkte i var ingen höjdare direkt, dels fungerade inte radion (den sa bara blipp) och sätet man skulle fälla fram för att komma in i bakre delen av bussen gick inte att fälla hela vägen, jag satt bak först men efter att ha varit nära på att bryta ett ben i höften så fick jag flytta fram. Vi bodde på ett b & b en liten bit utanför stan (hålan?) som var rätt så mysigt. Känndes hemtrevligt. Spelet gick bra. Jag gick rätt så bra på träningen, öppnade med 33 på räknevarv under träning men sen så gick det lite tyngre, men jag nötte och nötte och nötte...

När allvaret började så inledde jag (och i stort sett hela laget) knackigt men fick sen in två röda varv och jag vann de alla utom en match på lördagen, tyvärr så räckte det inte så långt, vi tog två vinster totalt under lördagen och låg ganska långt nere i tabellen. På söndagen så inledde vi mot ett av de lag som helt klart var tippade att stå på pallen när tävlingen var slut, lag öst, med bl.a landslagsspelaren Sandra Bengtsson med. Vi hade inte räknat med att vinna den matchen för de är riktigt duktiga och vi gick ju knackigt på lördagen, men allt kan ju hända. Jag tror att de hade räknat med att vinna lätt. Jag gick ut som ankare (det vill säga sist i laget) mot just Sandra och det var tufft, hon är en kall och duktig spelare men vi var lika efter ett par banor. Sedan tappade jag tre slag och trodde inte jag skulle kunna ta igen dem men jag försökte och jag spelade jättebra. Fick en trea som högst sedan, men hon fick det hon med på samma bana. Sedan spikade jag en bana (springan) och hon slog för löst. Jag drog efter andan, och försökte ta det lugnt. Men hon missade och missade och missade. En femma fick hon. Sen spikade jag nästa svåra bana (örkel) och hon missar igen, fick en trea. Sedan gick vi lika i mål. Jag spikade bana 17 och vrålade högt för den var svår, men hon var ju som sagt inte sämre. Inombords var jag som ett asplöv för dels så visste jag att vi hade chans att vinna mot dem nu, dels så kan jag slå henne. Herregud, en sådan duktig spelare, och jag hade spelat kalasbra. Jag spikade bana 18 och vrålade högt och började nästan gråta. Så roligt. Vi vann matchen. Resten av dagen var vi obesegrade och vi kom trea till slut och fick pokaler med oss hem.

Den matchen kommer jag att minnas riktigt länge, att spela bra har jag gjort förr i matchspel, och jag har vunnit, men just att vinna en så viktig avgörande match, klara av att hålla huvudet kallt när jag visste om läget, och hade en stor ivrig publik. Att jag inte spelade bort mig, när jag hade chans att vinna över en så stor och duktig spelare. Glädjetårar kom efteråt, med alla gratulationer.Jag fick beröm av sekretariatet och de sade skämtsamt att det hördes väl när jag slog sandra... Det varvet gick jag det lägsta som någon av oss i laget gjorde under helgen. Jag får säga att hela laget spelade bra överlag under söndagen, vi vann ju alla matcher då. Ja som sagt, roligare tävling har jag aldrig varit på. På hemvägen var vi så trötta så vi garvade ju ihjäl oss åt vad som helst hela tiden.

En annan viktig event är min stripp i Ljungby. jo, tävlingströjorna var ju inte våra utan distriktets eftersom vi spelade för distriktet. Jag glömde ta med en egen tröja och byta om efter tävlingen och vi åkte ju direkt efter, ville inte byta om ute i Vinslöv för det regnade där. I bussen var det dessutom trångt men vi stannade i Ljungby för att hitta nånstans att äta och då passade jag på, för det regnade inte. Mitt på torget i Ljungby bytte jag om och stog i bara byxor och bh, så nu är jag kännd som spelaren som strippade i Ljungby.

Totalt på helgen snittade jag 41,7 och det tycker jag är bra för det var svåra banor. Vi kom hem ca kvart över tolv inatt, så gissa om jag var trött...


well well, nu vet ni hur jag har haft det. tack och adjö för denna gång.

Ingen tårta kvar

Jag har inte orkat blogga på ett tag, fy på mig. I lördags var jag med m (inte min m utan kattsvart-m) på bra begagnat och ikea och lite andra affärer. Det blev snålshopping, flera billiga saker. Bl.a en duk på b & b och gardiner på ikea. Jag är rädd bara att m inte vågar gå med mig i affärer mer, då jag börjar få samma beteende som min mamma. Åh, gardiner, måste titta. Åh, dukar, måste kolla. Men jag håller mig iallafall ifrån mammas favoriter, virkade dukar. Än så länge. Den genen kanske vaknar till liv när jag blir 50 +, vad vet jag.

Åker till Vinslöv imorgon, ska bli riktigt kul. Ska packa snart. Då blir det nog inget bloggandes på ett tag heller, för vi ska bo på vad jag tyckte liknade ett vandrarhemshotell så det finns kanske inte internet. Vi får väl se.

Pratade med min sjuåriga systerdotter i telefån ikväll för hon fyller år idag (ja, sju år är en stor dag ju). Jag frågade om hon hade sparat tårta åt mig, men nej, hon hade ätit upp allt sa hon glatt. Jag älskar mina syskonbarn, skulle kunna lägga ut en bild på dem för de är så söta men jag har inte bett föräldrarna om lov så ni får lov att se en bild på något annat sött.





Dumle regerar i sängen. Här får ingen komma och sova inte, nej, här är hans plats.

Adios mina blogg-vänner &  riktiga vänner & alla andra.







Hemma

Jag bestämde mig tillslut för att vara hemma idag, jag mår lite bättre "där uppe" dvs. i psyket men ryggen gör svinont fortfarande. Dessutom skulle säkert minsta lilla sak få mig i obalans där ute. Det enda jag saknar är väl de personer som jag pratar med som får mig att må bra, som gör mig glad, som är trevliga och förstående, som man kan slänga käft med och våga vara sig själv med.

Har gjort dem nödvändiga sjukanmälingarna, dit ut och till försäkringskassan. Försäkringskassan förresten, de hade dragit för mycket pengar för att jag var sjuk så idag fick jag några hundra till, tack så mycket säger man.

Ska väl ta och käka frukost och vila ryggen. Det gör ont när jag står och ont när jag sitter. Heja. Får väl växla mellan att stå och sitta helt enkelt.

Såg förrsten en mysig lägenhet som var ledig i Garphyttan, en tvåa på samma yta som vi har nu,men hyran var lägre. Så var det uteplats i söderläge. Nice. Var ett radhus ledigt förra veckan men det var på 91 kvadrat och hyran tyvärr för dyr. Vi har inte råd att betala över 6000 i hyra just nu. Annars var det uteplats i söderläge där med. Nice.

Aj där uppe och aj där nere

Fy bubblan vad jag har mått dåligt idag, speciellt på förmiddagen. I morse så sa ingen tydligt vad vi skulle göra, utan vi var några stycken som bara åkte iväg. Vi skulle till stadsträdgårde och plantera. Jag måste veta i förväg vad jag ska göra, en bra bit i förväg, för att må bra. Jag påtalade det så nu får jag varje eftermiddag reda på vad jag ska göra dagen därpå. I morse höll jag på att börja gråta, så illa mådde jag över en sådan liten sak. Sedan kom vi för sent till lunchen och då blir det kaos (stör mina rutiner) och sedan på eftermiddagen så åkte vi iväg igen. På vägen dit fick jag höra att vi har kaffe med oss så vi fikar där, inte där vi brukar ( i matsalen). Gah. Störning av rutiner igen. Kaos. Sedan så uppfattade jag inte en anvisning om hur vi skulle så fröna så till sist fick jag bara packa jord och betroddes inte med att så  frön längre. Kännde mig verkligen misslyckad, ville säga att jag MÅSTE ha enormt tydliga och detaljerade instruktioner men jag ville inte ta de inför de andra som var med, och hann inte få prata med arbetsledaren ifred.

Utöver detta har jag en enorm värk i ryggen och värktabletter hjälper knappt. Det har blivit betydligt värre sedan jag kom ut i trädgården.

Det positiva är att jag idag fick byxor som passade mig, och som är av en bättre modell. Nu åker de inte ner i lervällingen konstant. Nej, bra gör jag inte där ute inte. Enda positiva är att det är trevliga personer som jag "arbetar" med.

Vet inte ens om jag orkar gå it imorgon, känner mig tillfälligt knäckt. Både i skallen och ryggen. I köket var det bättre, förvisso mycket folk, men vissa saker finns ju som man gör varje dag (bra för mig som måste ha rutiner) och behöver man vila så finns det någonstans att sitta. Dvs. någonstans som inte inbegriper en bänk utomhus (skönt i solen men inte om det skulle vara kallt).

Måste försöka sova, men det känns inte som det kommer gå nåt vidare även om jag är trött. Är för orolig. Tur att jag har en m som stöttar mig.

Natti natti

I solens sken

Idag har jag och några till varit duktiga. Gått och rensat hela gustavsviksrakan på skräp, plus på några andra ställen. Det känns i rygg och axlar, kan jag säga. Inte är det så värst roligt inte men i fint väder så går det an, få lite sol, frisk luft och få gå ifred och grubbla. Ja idag var det ju vårväder. Härligt värre.

Nu är det bara att försöka att inte oroa sig för morgondagen eftersom jag inte vet vad som kommer att ske. Jag hatar att inte veta, hur kan jag då förbereda mig mentalt om jag inte vet vad jag ska göra? gah.

Men nu ska jag sova, blir så mycket mer trött när jag går ute, orkar inte göra mycket när jag kommer hem, är mest tv för hela slanten. Allting där ute är tröttande, inte bara arbetet (när det arbetas...) utan även den mentala spänningen just nu. ,men det kanske släpper. Pratade med en som varit anställd där ute några år idag, han hade en del negativt att säga kan jag ju tala om...  men det spar jag till en annan gång, eller kanske håller för mig själv. Annars kanske de jagar och fångar mig och vänder det emot mig.

Icke samarbetsvillig. Det vill jag inte ha i mina papper. Jag försöker. kan jag inte så ber jag om hjälp. Men det kanske är fel?

God natt.

Effektivt skobyte

Jäpp, första dagen med jobb utomhus avklarad. Viktig läxa: tag med mössa om det inte blir varmare. Och en extra tröja. Deras vinterjacka (som fanns i min storlek) var inte alls så varm heller. Byxorna var ju på tok för långa men så blir det när man ska ha stor storlek för att det ska gå runt magen. Jag vek upp dem men de åkte ner hela tiden, och det är inte så roligt när man vadar i lervälling. Därför fick jag byta till ett par stövlar som jag kan stoppa in byxorna i så länge. För om inte annat så fanns det bara ett par i min storlek. Det fick mig att tänka igen, är jag så fet? Eller är det så att det bara är ont om stora människor där ute.

Jag har fått åka till stadsträdgården och plantera tomater (eller för att vara noga, frön som ska bli tomater). Dess emellan så var vi tre kvinnor som gick omkring och tömde papperskorgar och plockade skräp på backen. Jag fick väldigt ont i ryggen efter stadsträdgården för bänkarna var låga och golvet hårt att stå på, och jag sade också att jag hade ont till arbetsledarna. Jag skjuter bara mig själv i foten om jag inte talar om hur det är. Det jobbiga är att här finns ingen stans att ta vägen om jag behöver sitta för att det gör ont. Vi är ju utomhus, går inte sitta på den iskalla backen direkt. Om man nu inte är ruskigt sugen på en urinvägsinfektion... Behöver jag däremot gå undan för att få ro så är det bara att knalla iväg en bit, vi är ju ändå utomhus. Får väl se hur det går imorgon, och i övermorgon.. Nästa vecka går jag ju ialalfall bara tre dagar eftersom jag ska till Vinslöv. Just det, så skönt så. Sedan är det bara en vecka kvar, och hur det kommer kännas vet jag inte riktigt än.

Strååttan-finalen

Ja, vad ska man säga, skönt att det är över men det var kul. Jag började dagen bra med 34, 33 och vann mina två första matcher. När jag gick 33 så trodde jag att jag var körd ända fram till bana 17 där jag plockade in så att vi låg lika, sedan så slår motståndaren (som tyvärr var klubbkamraten L ) en femma och jag vinner. Sen gick det lite halvknackigt, med ont om energi och tröttheten som började sätta sig i benen men två matcher till vann jag. 8 poäng. Först trodde jag att jag kom trea för jag och L hade lika många poäng, då räknas inbördes möten och jag slog ju han. Men icke, en man till fick 8 poäng för han slog mig sista varvet och L slog han när de möttes, så då ska slagen räknas och då fick jag torsk. Men jag är ändå nöjd, kom inte sist, fick 38,7 i snitt (alltså rött) och inga superkatastrofer. Nu kan jag börja se fram emot Vinslöv ännu mera, nu kan jag ju släppa fokus på finalen här och någon mer tävling innan tjejfemman i Vinslöv har jag inte. Nästa helg är jag gräsänka då M ska spela topp tiofinalen i e-tuna.

Imorgon: Jobb i trädgård. Känns sådär. Men jag har lärt känna lite folk som är där som tur är. Bara tre veckor kvar där ute. Har ont i ryggen nu, då känns det ju sådär att behöva gå ut och jobba men vad kan man göra. Sånt är livet.

För den som undrar

så gick det bra, jodå. Jag fick fylla i ett papper som ska postas sen när de fått det uppe i Norrland så får jag mina pengar. Nice.

Magen kurrar. Min nya jobbarkompis m är sjuk idag, tråkigt, vi satt här och i smidet och svor tillsammans .... Nu längtar jag till maten och till helgen!

Trevlig helg allihopa!

Strul

Jag hade fått brev från försäkringskassan där det stod att det var knas med mina papper så jag kan inte få pengar förrän de fått in mer uppgifter. Jag höll på att gå i taket, sedan höll jag på att gå i golvet... Men jag har fått lov att åka ifrån för att prata med dem när de öppnar senare. För ringa får vi inte göra här om vi inte använder privata telefåner och det är lätt med en kontantkortstelefån med några kronor på om man fastnar i kö... Lika bra att prata med dem öga mot öga, så jag sitter här och samlar mental energi. Jag hatar sådant här, speciellt eftersom jag är så dålig på att stå på mig och våga säga ifrån. Jag har dock minnet av den gången jag gick upp och skällde på csn-konoret i minnet. Jag hade gjort precis allting rätt, fyllt i allt och klarat mina poäng och så vidare, personer som kommit in med sina papper efter mig hade fått pengar men inte jag. Jag gick upp och skällde lite. Jag fick ett tamt förlåt, de hade glömt bort att trycka på en knapp i datorn, men då gjorde dem det och så hade jag pengar dagen efter. Jag kan om jag vill. Jag var rädd att de skulle vägra låta mig åka härifrån också men det var ingen fara, Sören som är ansvarig för datan sa att "det är klart att du måste åka"  och skrev i mig som närvarande ändå. Men han är hur snäll som helst, faktiskt. ''

Fick hjälp med att färdigställa ett halsband jag har gjort igår, jag ska köpa ut det och ge bort i present för så fult var det inte *skratt*. Idag är förresten sista förmiddagsbloggen på ett tag, nästa vecka ska jag ju vara i trädgården och då är det svårt att blogga... Ser iallafram emot den goda lunchen och en trevlig helg. Vännen Styggvard (ni vet, han som egentligen är en väldigt snäll pojke) kommer från Stockholm (Tokholm?) och ska spela också, han bor hos våra vänner L & S. Längtar.

Tre veckor kvar på det här stället. Känns konstigt. Men tiden går fort. Har pratat lite med folk som är i trädgården så jag inte är helt borta när jag kommer dit. Eller tja, det är jag kanske ändå men jag känner ändå till några som är där. En sa att jag verkar väldigt normal för att ha dem problem jag har. Jag tackade och tog det som en komplimang. Jag som alltid strävat efter att vara som alla andra, att passa in.

Snart dags att åka och bråka.

Kvällstävling & ärtsoppa

Jäpp, vi var i karlskoga igår. Gick väl sådär, 39 ,42 men jag spelar sämre när jag ör trött på kvällen nu tycker jag, är svårare när man varit igång hela dagen och får gå upp kl 6 på morgonen, men det är skit samma. Jag ville få spela lite på dem banorna innan helgen, få in fjösspelet (man får inte ta i alls där mot i e-tuna för här är banorna så korta) och sådär. jag längtar tills finalen, hur det än går så är jag glad eftersom det är den f örsta finalen av det här slaget som jag kvalat mig in till. Men lite poäng hoppas jag att jag kan ta iallafall. För övrigt så gick m väldigt bra igår, 31,28 och satte några nya personliga rekord. vann gjorde han ju också. Inte fy skam. Är ju inte så mycket pengar det rör sig om men det roliga är att han gick bra.

Ärtsoppa till lunch idag, fy och usch säger jag bara. Jag kommer inte ens att ta något av den, det är en soppa jag inte ens tål lukten av. Som tur är så får vi pannkakor också. Får äta det och knäckebröd... Jag är ju ingen soppfanatiker överhuvudtaget men alla andra har jag iallafall smakat på, kan ju ge det en chans. Men som sagt, ärtsoppa är bland den vidrigaste mat jag vet. Fy bubblan. Imorgon är det pannbiff och potatis, det är mat det... det är ju potatis till...   Fiskgratängen igår var riktigt god den också. Mums.

Se upp, Vinslöv

Igår fick jag reda på att jag är uttagen till att spela i tjejfemman för mellansvenska, så om några veckor åker jag till Vinslöv tillsammans med några andra kvinnor från distriktet. Jösses vad glad jag blev, ville hoppa och skutta av glädje men gjorde inte det med tanke på grannen under. Det är alltså här jag ska spela http://www3.idrottonline.se/templates/Page.aspx?id=3064&epslanguage=sv

Jag är fortfarande jättelycklig, jag ville ju spela men jag vågade inte hoppas för det finns många duktiga i distriktet som lätt platsar i laget, men så fick jag spela. Förvisso så hade en tackat nej men det är ju bara bra för mig... Det är alltså en femmanna (i det här fallet femkvinno) lagstävling. Extra roligt är det eftersom Mixed-sm är i Vinslöv i höst så då har jag ju fått känna lite på banorna innan dess. Men dit är det ett tag, först är det tjejfemman jag ska koncentrera mig på. Vi åker torsdagen den 26 mars. Jag längtar, går fortfarande omkring med ett leende på läpparna. Ja vad jag är glad.

Se upp Vinslöv, here I come..... *skratt*

Svordomsfabriken

Igår började jag ju med att göra smycken. Det var inte så illa som jag hade trott, eller tja, vad ska man säga, jag fick ihop några ringar till slut. Men det tog minst en halvtimma innan jag fick ihop den första ringen, då hade m, som är en ny tjej som började där samtidigt som mig, redan fått ihop en lång kedja. Jag kännde mig lite efter kan jag ju säga.. och när jag började få kläm på hur man gör så var hon redan inne på de mer avancerade sakerna. Men roligt hade vi iallafall, den saken var klar. Det kom ett antal svordomar ur min mun men hon bara skrattade och sjöng lugnande visor för mig, så roligt hade vi. Men jag hade ju ändå sönder ett x antal ringar och tappade en del på golvet, och för att inte tala om tängerna, de föll ur mina händer några gånger dem med. Det var rena rama svordomsfabriken där nere igår från min sida. Som jag sa, hade vi haft en svordomsburk där nere så hade jag varit pank... är ändå lite imponerad av mig att jag kom så långt som jag gjorde, även om det är vint och skevt så in i h-e. Roligt hade vi iallafall, så tiden gick rätt så fort ändå.

Idag har jag skrivit om den svenska massutvandringen till USA, en kort text om en intressant del av vår historia.

Två nya rekord

Jäpp, vi spelade topp tio igår i e-tuna. M och s från klubben tog sig till final, grattis till er. För egen del så fick jag en drömstart, det känndes som att jag var i trans. gick 32 i första varvet och det hade jag aldrig i livet räknat med, jag v isste att jag hade möjlighet att komma ner på rött där inne men så lågt, nej, det trodde jag inte.  Nej, det var för otroligt för att vara sant. Därför var jag själv lite i chock efteråt. Jag, så lågt, nej men herregud kan jag det. Jag låg ju etta på 32 efter första varvet så det var ledarboll igen. och förvisso så spelade jag inte lika bra andra varvet men jag ballade inte ur helt som jag gjort tidigare de sista gångerna i ledarboll. Lite slarv gjorde att jag inte fick pris (jag var två slag ifrån pris) men jag är ändå kollosalt nöjd. Under andra varvet så trodde jag inte att det var jag som gick där, tillsammans med två så bra spelare som ledare där inne.

Jag är kollosalt nöjd för att dels så gjorde jag mitt bästa varv någonsin där inne, satte nytt personbästa i enskilt varv med tio slag. Dels så ballade jag inte ur som jag gjort tidigare i ledarboll (då hade jag gått över 60 i andra säkert, för det är svårare banor än i karlskoga kan jag ju säga. och tuffare klass att spela i med fler och bättre motståndare). Jag landande på 44 i andra, 76 totalt, krossade mitt totalbästa på två varv sedan innan som låg på 90. fick rött i snitt, 38, som är superbra på dem banorna för egen del. Dessutom slog jag många som är rankade bättre än mig och det var också roligt. Så missnöjd kan jag inte vara. Lite småsaker kan man alltid jobba på men jag blir stabilare och bättre och tar det lugnare och det går bättre. Längtar verkligen till utomhussäsongen nu, men det känns som att det är långt borta. Men det kan gå fort, man vet ju aldrig. Jag har gjort mer och mer framsteg känns det som och det var roligt, skönt att inte bara prestera lågt i karlskoga.

weee....

Falken flaxar

Jag är urusel på att hantera stress. Imorse så kom m iväg, i mitt tycke, lite väl sent. Jag skulle köra han till lärnia och sen ta bilen hit för jag har ju gratis parkering, det är det inte mitt inne i stan direkt... jag vill vara här i god tid, dels för att hinna dricka mitt kaffe i lugn och ro, dels för att kunna få en plats att sitta på. Idag kom jag tre minuter i åtta. På tok för sent,tycker jag. Även om jag ska vara på plats klockan åtta och inte ska byta om nu på morgonen heller. Ska man byta om ska man vara ombytt klockan åtta till frukost och den varar i en kvart. När jag kom så fanns det ju iofs platser att sitta på, bland främmande folk jag inte känner. Paniken börjar komma. Men några snälla personer lämnade sina platser eftersom de var klara så det löste ju sig, och jag fick i mig mitt kaffe väldigt fort. Som tur är så var det inte glödhett eftersom jag dricker kaffe svart och gärna lite svalt. M sa i bilen, på ett snällt sätt, att när jag är stressad så blir jag gärna lite otrevlig och det var ju milt sagt. Jag kan inte hantera stress alls. Jag går upp i varv enormt mycket och börjar gärna gapa, oavsett vem som är i närheten. Ofta får ju någon oskyldig ta emot mina arga ord men jag har försökt börja lära mig att inte låta det gå ut över oskyldiga, men m fick ju sig en skopa eftersom han kom ut sent. Dessutom vill jag gärna börja flaxa med armarna när jag är stressad, om jag inte kör bil då, men då går det gärna fort istället. Fast jag försöker hålla avstånd och hastighet men jag svär lite extra åt andra som inte gasar på fort nog och så vidare. Därför är jag gärna ute i väldigt god tid, han däremot har inga problem att komma bara någon minut innan han ska vara på plats. Tycker synd om han som många gånger råkat ut för en arg mig som gormar och svär när han egentligen inte är så sen. Tänk då sen när jag ska vara här för att byta om nere i omklädningsrummet innan jag ska äta frukost (läs dricka en kopp kaffe och ett glas juice, frukost äter jag hemma eftersom det dels ingår i mina rutiner, dels måste jag äta min medicin till frukost). Jag borde  försöka lära mig hantera stress bättre, men det är inte lätt. Först nu börjar jag komma ner i varv, en timma efter vi åkte hemifrån. suck.

Ikväll är det årsmöte. I helgen är det tävling. Yeah. Hoppas m tar sig till final, jag måste överprestera enormt för att lyckas där för det är en svår klass med många som är betydligt bättre än mig, men det är kul att vara med ändå. Roligt att spela på andra banor än karlskogas. I sommar spelar jag och m inte i samma klass på de flesta tävlingar vi ska köra ute. De som är i vårat distrikt, som vi ska försöka spela så många som möjligt av, hör till mellansvenska och ingår i mellansvenska kuppen. Det innebär i korthet att de bästa de tolv bästa i varje tävling får poäng mellan ett till tolv, och de med flest poäng går till final sedan. Då är det fyra klasser och flera bättre, som m, hamnar i klassen under mig. Mitt mål är att gå till final nu när jag spelar bättre än förra året, men vi får se. Finns fortfarande många bra som spelar i min klass. Kan ju inte göra mer än sitt bästa. och först så är det resterande av inomhussäsongen som gäller. en sak i taget, kanske?

Ministrarnas utbildning

Aftonbladet berättar här http://www.aftonbladet.se/temahogskola/article4561473.ab att ministrarna i den svenska regeringen inte alltid har så hög utbildning . Maud Olofsson har bara en gymnasieexamen medan EU-minister Cecilia Malmström har doktorerat i statskunskap. Jag tycker inte att det är så farligt som aftonbladet verkar vilja få det tillför jag antar att de anställda på regeringskansliet däremot har en bra utbildning och är kunniga. Det är de sakkunniga som är anställda som behöver hög kompetens mer än vad regeringen har. Där är det viktigare att man har sunt förnuft och lite verklighetsförankring bland annat, men det kan väl undra om alla har ibland iofs...   och jag undrar vad handelsminister Ewa Björnling har för nytta av att ha forskat på KI i virologi som handelsminister, mer än att det ser fint ut... Jag menar inte att det är fel på att vara forskare, men hennes område har väl inte så stor koppling till hennes arbete som handelsminister. Sedan kan man ju ha erfarenhet av det område man är minister för utan att ha läst på högskola. Kunskap går att hämta på annat håll. Fast jag kanske har fel, det kanske bara är inbillning från min sida? Däremot kaske man har mer nytta om man har läst statskunskap, oavsett vad man ansvarar för som minister.

Snart dags för fika. skönt. vad som inte är skönt är att när jag sen behöver gå på toa så får man vada i stora lerpölar f ör att komma dit eftersom det här finns torrtoaletter i en separat byggnad mitt ute på gården. Jo, en vanlig toalett finns det också, nere vid omklädningsrummen men det är ju också ute på gården och det är väl lika lerigt när man ska dit. Det är verkligen inget jag kommer att sakna härifrån inte, hur miljövänligt det än är.

Tiden krymper iväg, snart är det helg. Om allt går som det ska så ska vi spela topp tio-kvalet på filt i e-tuna i helgen. Men först är det årsmöte på fredag kväll, m och j kandiderar till platsen som uk (uttagningskommité) eftersom de som är det nu ställer sina platser till förfogande. ska bli kul att se hur det går.

Lite mindre fläsk

ja jag har gått ner nästan ett kilo till nu, duktig jag är. Mindre fläsk som kan dallra och vara ivägen. Nice. Var iväg och tränade igår och träningsvärk har jag i axlar bl.a. Hade förövrigt ett samtal med min utredare/kontaktperson här ute. Resultatet blev väl att det "inte var meningen att jag skulle må dåligt" och det är väl bra om jag har lärt mig hur man ska bete sig bland folk. Ja sa jag, men det slår ju emot mig här för då ser ni ju inte vad jag har för problem. Men det var ju bara positivt om man funkade här för då kan det ju göra att man funkar på ett riktigt jobb. Naturligtvis invände jag att det är skillnad på ett riktigt jobb och den här miljön och det höll hon ju med om, "men det vet ju arbetsförmedlingen om". Tja, till mig sa de att det här ska vara som ett riktigt jobb så det verkar de ju inte veta, men man kan ju hoppas. För det är klart att det är lättare att fungera om det tas hänsyn till de svårigheter man faktiskt har, och man slipper känna sig udda och fel för att man har ett funktionshinder. Sedan sade hon att jag får ju läsa utredningen när den är klar och har vi olika åsikter om hur det har fungerat här ute så kommer det att stå men de kommer inte ta bort sina åsikter. Dem som är baserade på vad någon ser när hon nu sällan är på plats.

En annan tanke jag har är hur de ska kunna utvärdera mig hur jag funkar socialt i datasalen, och hur jag klarar va arbetsuppgifter jag inte är intresserad av när jag bara får göra det jag vill (nästan jämt). Men å andra sidan så skulle jag inte ha orkat om jag skulle vara i köket heltid, det sa jag ju och det kommer väl med i utvärderingen antar jag, så det är ju bra. så sa jag att jag känner mig inte trodd, för ni går ju emot allt som står i mitt läkarintyg. Återigen, de skriver bara vad som syns. Problemet är att den som rapporterar det sällan är i köket, och inte vet så mycket om mitt funktionshinder heller. Jag fick ju berätta om det första dagen jag var här. Och hon tror ju att jag har stor social kompetens för att jag pratar med folk. Visst kan jag prata med folk men vad jag säger eller hur jag veter mig är en annan sak. Men det märks ju inte. Ska jag behöva spela freak och inte prata med folk alls för att det ska framkomma något? Det blir ju fel det också. 

Ddet största felet jag har gjort är att jag behållt masken på, har jag kommit fram till. Det är dumt av mig att försöka anstränga mig att passa in och inte säga dumma eller fel saker hela tiden. Sådant jag lärt mig för att kunna fungera lite bättre bland folk (inte alltid det går ändå, men det är ju bättre än för  några år sedan) är fel här. Å andra sidan så vill man ju inte framstå som en idiot när man ska arbeta ihop med folk. Hur jag än har gjort så har jag ändan bak, ungefär. Men det känns ändå bättre, jag fick ju säga vad jag tyckte och tänkte iallafall. Som tur är så har jag väldigt bra handläggare på af som har största förståelse för allting och som man kan prata med. Hon är guld.

Innan samtalet var slut så frågade jag i detalj hur jag gör när jag ska börja i trädgården. Jag måste veta precis för att må bra och inte få ångest. Vi ska ju vara ombytta innan frukost. Räcker det om jag kommer kvart i för att kvittera ut kläder första dagen eller ska jag vara här tidigare? var gör jag det och av vem? hur vet jag vem jag ska fråga om ingen är där? vart tar jag vägen efter frukost? vem ska jag prata med? etc. Det är ju ingen idé att hålla tillbaka har  jag ju lärt mig. I vanliga fall hade jag inte vågat fråga så mycket för jag hade trott att jag framstått som ett freak, men nu gjorde jag vad som känndes bäst för mig helt enkelt.

Nej nu är det fika och Elsie är ensam i köket för Anne är sjuk så jag ska upp och hålla henne sällskap. annars struntar jag ofta i förmiddagskaffet, osocial som jag är...

Sagotanten

Ingen ska inte påstå att jag inte lyssnar på mina läsare , nu har jag skrivit om Selma Lagerlöf. Tämligen intressant, får jag lov att säga. Så nu är följande ämnen avverkade:

Winston Churchill

Astrid Lindgren

Hjalmar Bergman

Vilhem Moberg

Örebro slott

August Strindberg

Selma Lagerlöf

Fler förslag? ge mig dem i såna fall... för övrigt så har jag bett att få träffa min kontaktperson/utredare här ute nu. Får se vad som händer. Känner ingen huvudvärk idag, som tur är. Bara lite kvar av förkylningen men det är inte lika illa som det var från början. Idag får vi lasagne här till mat, ingen riktig ellismat den här veckan inte. Inte förrän på fredag då vi ska ha stek och potatis. Får se vad jag hittar på nu. 1 ½ timma kvar inne på datasalen innan jag ska upp till köket och byta om. Yeah. Tack och lov att det har slutat snöa förresten, är så j-a förbannat trött på den skiten nu. Jag vill ha vår, vår, vår. När man till och med hör barn som är trötta på snön, då är det illa. Då är det dags för lite vår, sol, värme och bangolf. Ja, jag ska alltid klämma in det någonstans, ni känner väl mig...

Glädje

En kvinna som sitter här i datasalen berättade för mig att hon höll på att skriva av en av texterna jag har författat, om Örebro slott. Hon tyckte den var jätteintressant & lärorik. Och det sa hon utan att veta att jag hade skrivit den. Det gjorde mig glad, så det kan jag leva på en stund. M fick gå utbildningen för af, eller ja, det är en förberedande kurs först på fyra veckor. sedan avgör de om de tycker att han är lämplig att fortsätta. också glädje. Ja! Fattas bara att solen ska skina också. Lite fint väder så vore jag ännu mer glad just nu, men man får glädjas åt det lilla. Som att det snart är lunch. Yeah.

Aj aj aj

det bultar och det bankar. Har en sådan där huvudvärk som tabletter inte hjälper så bra mot, förhoppningsvis så blir det bättre. Känns som om jag har en sten i bakhuvudet. Visade sig förresten att det där problemet nog kan komma att inte bli så stort som jag trodde och det är ju skönt det. Idag håller jag tummen för att  m får komma att gå på den där utbildningen som han vill gå på.


Ska försöka jobba lite. Sista veckan jag är här och sedan i köket, känns jobbigt men jag vänjer mig väl vid det också.Livet kunde vara värre. Nu vill jag vara att snön försvinner och våren kommer, kom igen, det är mars. Det är en vår¨månad för f-n. Om inte annat så kan det ju få bli bättre innan jag ska ut i trädgården. Hoppas hoppas. Känner mig hopplöst oisnpirerad till att göra något vettigt över huvud taget men ska försöka. Jag sov som en stock inatt iallafall och det var skönt, tyvärr inte så mycket sömn som jag skulle ha behövt egentligen bara. Men när jag kom hem sent efter våran lilla utflykt så vet jag ju att det blir inte bättre om jag lägger mig med en gång, måste lugna hjärnan först. Hur trött jag än är. Men det var kul med lite sightseeing i e-tuna igår kväll.... *host*.

Snälla lilla huvud sluta banka.

Tanklockskunskap

Jaha ja. Då var helgens bangolfande över. Seriespel igår och det gick bra tycker jag, lagmässig sett. Fyra poäng är helt okej för de lag vi förlorade mot är så betydligt mycket bättre men vi tog dem som vi hade en rimlig chans mot, mosås och örebro. men det ältade jag ju om igen och herregud, så himla intressant är det väl inte. Eller?

Tjejträffen var rolig, vi blev lottade med vem vi skulle gå med och sedan spelade vi best ball och mix ihop. best ball går ut på att man spelar en bana båda två och sedan bokförs det bästa resultatet. Mix slår man ju vartannat slag på samma boll och vi spelade ju inte samma bollar alls så det var lite halvsvårt. Det kan vara svårt att avväga på en boll man aldrig spelat på men vi hade roligt ihop och det var huvudsaken. Resultatet där var jag inte så petig med, bara vi hade kul och det hade vi ju. Sedan skulle vi spela individuellt och jag kände mig laddad, lite för laddad kanske. Hade många kanonfina slag i de två första varven och allt känndes toppen men sedan rasade det iväg lite för mycket, många provslag och treor men också lite otur emellanåt. Å andra sidan så hade jag världen tur på en bana (fisken, om det säger er läsare något). Bollen tar på sista hindret uppe i backen, rullar upp i green och rakt ner i kopp. Så kan man ju också spika en bana. Tyvärr så spännde jag mig en del, jag ville ju prestera för jag vill med på tjejfemman men det räknar jag med att inte bli. Finns för många som är bättre i distriktet helt enkelt.

Vägen hem blev ju rolig också. Vi behövde tanka så jag stannar vid jet i utanför arboga. S ska försöka få upp tanklocket som jag inte kan få upp men misslyckas, en snäll kille som tankade samtidigt försökte men lyckades inte. Till sist så fick vi ringa m som instruerade oss över telefån. Finns det ingen universitetskurs i konsten att öppna knäppa tanklock? I så fall ska jag gå den. A som var med i baksätet kom ur bilen efter att vi försökt ett tag men inte lyckats och undrade vad vi höll på med egentligen. Det undrade nog den gamla gubben också som kom senare och glodde på oss som f-n. Men  roligt hade vi.Vi har för de som undrar ett speciellt tanklock som man behöver tänka för att få upp så att man kan tanka (fyndigt va?)

Ska försöka sova nu. Har sovit enormt bra de två sista nätterna, ska försöka med det i natt också. men är det ena problemet löst så kommer det andra. Men det löser sig nog, det brukar det göra. Behöver komma ner i varv bara eftersom jag kom hem för en timma sedan, ingen idé att lägga mig om jag inte har hunnit komma ner i varv och smälta dan (det betyder att jag rabblar allt för m tills han blir knasig och öronen trillar av, ha ha).ja, och blogga då också.

God natt allihopa.

RSS 2.0