Oroligt samtal

Kom hem från ett möte ikväll,hann precis lägga mig i badet och försöka slappna av när telefonen ringer. Det var min far som inte hade ett oroligt besked. Min morfar är ytterligare en gång inlagd på sjukhus,ditförd i ambulans. Han var verkligen inte bra, låg dessutom isolerad nu. Han fyller 90 år här i början på nästa år så det är väl inte konstigt om det kommer ålderskrämpor,men han har annars i stort sett hela sitt liv varit hälsan själv. Jag har ju verkligen en komplicerad relation till han, med tanke på vad han har gjort mot mig och min familj så tog jag avstånd från honom. Jag har inte sett honom på minst 8 års tid. Min syster har gjort likadant. Det värsta är att det har gått ut över min supersnälla mormor. Under den här hösten så har han dock blivit sämre och sämre, och allt fler gånger inlagd på sjukhus.

Jag har pratat med honom en gång när han var inlagd i telefon, då sade jag att jag har beslutat mig för att jag kan inte förlåta det du har gjort,men jag har beslutat mig för att lägga det bakom mig och gå vidare. Den gången grät han av tacksamhet. Men det tog många år och många panik och gråtattacker och många terapitimmar innan jag kunde ta det beslutet. Flera andra i min släkt,bl.a min yngsta morbror, har fattat samma beslut. min syster däremot vägrar fortfarande prata med honom och jag accepterar det. Och med tanke på vad han gjort mot oss så förstår jag om hon inte vill låta sina barn komma i närheten av honom, även om jag inte tror han skulle göra om det igen. Speciellt inte om han inte är ensam.

Jag hoppas nu att jag får sova. Skulle behöva det, haft det tungt på jobbet och en hel del att grubbla över privat också.

God natt!

Dagen efter...

... kvällen före. Så brukar min syster säga när hon haft en lyckad kväll, och det hade jag väl igår. Hade tänkt länge att jag skulle bjuda in lite folk & ha lite kul här, det händer inte så ofta. Iofs så har jag och min grannkompis på andra sidan parkeringen suttit och filosoferat ihop över en grogg några gånger nu den senaste tiden men det är väl inget vanligt förekommande direkt. Så jag bjöd in lite allt möjligt folk jag kände från olika håll och det gick ju bra för kul hade vi. Enda trista var att min stereo inte funka men det löste sig genom att vi gick över till ovan nämnda kompis och bar hit hennes. Själv vart jag rätt så berusad,mer än vad som var tänkt men så blir det ibland. Roligt hade jag. Det är väl huvudsaken. Men jag får ju ta smällen idag av att ha haft lite för roligt igår... men det vet man ju om. Jag brukar försöka lindra det genom att dricka vatten innan jag hoppar i säng på kvällen men igår gick det knappt ner något alls, det stod mig bara upp i halsen. Tror en av anledningarna till att det snabbt gick upp i skallen på mig igår var bristfällig sömn natten innan. Jag hade lagt mig i tid, somnat, men så vaknade jag och var uppe i några timmar innan jag somnade igen. Även om det kändes efteråt så var det helt klart värt det iaf.

Näsa helg är det topp tio i e-tuna. Jag vet inte om jag kommer spela. Främsta orsaken är väl pengar i såna fall. Sen är det ju två tävlingar till på raken dessutom och även om den ena är ett seriespel så är det ju inte gratis det heller, om inte annat så måste man ju slänga upp bensinpengar för att ta sig dit. Men då är det väl ingen fara, får jag mina pengar från soc innan nästa helg så åker jag nog,annars får jag se. Jag tänker inte ta pengar som jag imorgon ska betala bilskatten för för att åka på tävling,det vore ganska korkat...

Känner inte direkt för att jobba imorgon... men måste man så måste man. Känner starkt för bakfyllemat idag men då har jag ingen matlåda imorgon. får väl gräva i frysen efter lite rester. Sen så gick ju den jag normalt jobbar med hem sjuk i torsdags, lösningen blev att jag fick jobba med min vän a som annars är på packen men hon har ju varit på städ så hon kan det ju. Men om den jag vanligtvis ska jobba med är borta imorgon också så får jag kanske jobba med, ursäkta uttrycket, en riktig ragata. Det var ju den personen som sa högt och tydligt att det skulle bli så lugnt och skönt när jag slutade där ute. När hon nu hörde att jag fick förlängt så blev personen ifråga skitsur, och vägrar i princip att tala med mig. Dessutom så maskar den här personen så enormt så ska jag arbeta med henne betyder det att jag får göra allt, då kan jag lika gärna arbeta själv för det går fortare.

Privatlivet då? What´s new? Jag har känt det som om mina känslor har varit som en jojo senaste tiden, upp och ner, upp och ner. Jag vet vad jag vill men jag försöker förtränga det men det är inte så himla lätt. Sen händer saker som gör att jag ångrar mig sen ångrar jag mig igen och sen så.....  känns som jag går på ett minfält, måste trampa ytterst försiktigt. Igår råkade jag visst trampa på en mina men det blev ingen större smäll. Tyvär kan man inte styra sina känslor. Så är det ju bara, det är inte så lätt att leva alla gånger. Är det inte det ena så är det det andra.

Nej,kanske ska ta och försöka plocka iordning efter igår.

På åter-bloggande.

Rastlös

Ja jösses ikväll fick jag verkligen spatt. Vart plötsligt så rastlös att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, sprang omkring mellan alla rummen och klättrade nästan på väggarna. Tog lite kaffe och försökte lugna ner mig, och det är kanske verkligen inte rätt sätt men det verkade hjälpa. Är iallafall på väg att lugna ner mig. Men jag hatar verkligen att vara så rastlös, men hellre att det kommer lite tidigare på kvällen än när man ska sova. jag hoppas verkligen att jag är lugn då, för jag har haft en rätt så hård vecka där jag fått jobba mycket själv och då blir det ju mer stress och tidspress helt klart. och tungt, men det går ju det med. Det positiva är att jag fått beröm av min arbetsledare och att som hon sa, det är positivt när jag sen ska prata med min sius från arbetsförmedlingen. Om jag visar att jag kan jobba själv och ta ansvar så är det ju lättare för dem att hjälpa mig, eller att jag får hjälp då.

Är verkligen så glad att jag fått förlängt där ute när jag trivs som jag gör. Flera har sagt att det är nog bara början, för många börjar så här. De får praktik, om det går bra och man sköter sig så får man förlängt, och tillslut så får man anställning. Hoppas kan man ju.

Vet inte vad jag ska skriva.... ska bli så himla skönt med helg. få sova ut, sen är det fest på lördag och det ska bli så himla kul. Längtar. Har en del att fira också. Sen kanske en del som inte borde firas men det vete katten, det visar sig.

Min tid, din tid, sin tid

Uttråkad och rastlös. Skulle kunna lägga mig men är inte tillräckligt trött för att somna än, är för rastlös för att lägga mig och läsa. Låg i badet en stund förut och det var ju skönt men kunde jag slappna av? Inte riktigt så mycket som jag borde. Suck. Tycker jag satt mig i en j-a röra men jag har bara mig själv att skylla på och egentligen så klagar jag inte, ibland får man vara tacksam för det man får och har man roligt så får man väl lov att ha det. Försöker verkligen med det där jag har skrivit om flera gånger nu, go with the flow. En vän sa åt mig att försöka ha is i magen. Inget av det är min starka sida så jag får verkligen träna upp min karaktärsstyrka. Det har jag ju dessutom redan övat på när jag blivit av med alla mina kilon fett.

Ja, har jag inte nämnt det här? Minns inte, men 13 kg fett har försvunnit från mig. Riktigt stolt och nöjd.

Och från det ena till det andra... igår fick jag ju reda på att jag fick förlängt tiden ute på jobbet med tre månader. Idag fick jag tack vare det full acces i mitt passerkort så jag kan komma in överallt där vi är. Jag menar nu hittar jag och jag har fått visa att jag sköter mig och inte bara springer runt och har dumheter för mig. De som ska vara där en kort tid får inte komma in överallt, men vi behöver ju komma in på t.ex spritlagret och det är frustrerande att inte kunna jobba på egen hand ibland utan behöva springa efter folk som ska öppna dörrar åt mig, men nu slipper jag det. Så nu kan jag gå ner på spritlagret och spana på snygga killar själv.... ha ha. Imorgon får jag starta dagen själv,samma sak på torsdag, så då är det skönt att kunna komma in överallt nu. Svårt annars att städa t.ex komferansrummen om man inte kommer in som vi gör varje onsdag, eller kunna gå in i förrådet och hämta saker eller till tvättstugan och hämta och lämna tvätt. Ja, en massa promenerande blir det under en arbetsdag.

Börjar jag bli trött? Nej då. Fortfarande en massa saker som snurrar i skallen.

Sist men inte minst en sak som speciellt jag försöker tänka på nu: Var sak har sin tid...  

Och det visar sig i sinom tid vad som händer och sker.

Målet är ingenting...

Fick reda på idag att jag har fått förlängt ute där jag är nu om dagarna och jobbar med ytterligare tre månader, det var riktigt roligt. Jag fick höra redan imorse att det kanske skulle bli av en arbetskamrat som hade tjuvlyssnat på ett samtal, men sen så dök personen upp som är ansvarig och sa att jag fick förlängt. Jösses då blev jag glad, jag trivs ju verkligen och det är så skönt att ha något att göra om dagarna, hemma har jag gått tillräckligt och stirrat på väggarna. Vi har ju sjukt galet roligt ihop kan man ju lugnt säga. Har ju dessutom fåt lite nya vänner där ute. Jag kan vara mig själv där och känner att jag smälter in, och arbetssituationen är passar mina speciella behov så jag är helnöjd. Tack vare att det har funkat bra där ute så kommer jag även att få en sk. sius-konsulent från arbetsförmedlingen som ska hjälpa mig hitta ett "riktigt" jobb som då är anpassat som jag får på lönebidrag. Ska ha ett möte med en sådan och min kontaktperson/ansvarige på samhall om några veckor. Men innan dess ska jag hinna med att äta julbord med jobbet, det ska också bli kul. Om inte annat så är ju gratis gott också ha ha. Den enda som nog inte gillar där ute att jag fick förlängt är nog den där jobbiga personen som skulle ha blivit omflyttad. Det gick ju inte så bra... Personen ifråga var borta en dag(!). Nästan imponerande...  Det var ju den här personen som sa att det ska bli så lugnt och skönt när jag slutat....

Fest här på lördag,ska bli spännande. Och kul. En hel del roligt folk kommer,gamla och nya vänner. Wieha!

Annars flyter det på som vanligt.. och appropå det, och ja, det gäller ju privatlivet med. I´m trying to go with the flow, så får vi se var jag hamnar. Har iaf. både roligt och trevligt än så länge. För att citera Robert Broberg: "målet är ingenting,vägen är allt". Tål att tänkas på.





Äntligen måndag?!?

Besöksrekord här idag, inte illa. Nu är äntligen helgen över. Ja, för en gångs skull så säger jag äntligen. Har vart en jobbig helg på flera sätt. Igår var det ansträngande psykiskt, idag fysiskt. Igår var mina förldrar här. Jag hade tänkt spela i e-tuna i helgen men det blev inte så, var ju tvungen att ta emot dem någon gång så då fick det bli igår. Som vanligt så gnälls det så otroligt. Jag har det smutsigt och stökigt och gud vet vad. Konstigt att ingen annan tycker det när de är här och det ser ut som när dem är här. Jag hade tagit ledigt i fredags för att försöka få ordning lite innan de dök upp. Min vän A som jag jobbar med var med och hjälpte mig, för de där hon jobbar (på packen) hade fått ledigt i stort sett allihopa på grund av arbetsbrist. Som tack så bjöd jag på kaffe och mat på kvällen. Men nåväl, jag överlevde lördagen. På kvällen hade vi en lång diskussion om mitt funktionshinder och det verkade som att det kanske lossnar lite och att de förstår, men det är nog likadant snart igen. De sa att jag inget berättar kring det men saken är ju den att jag har försökt och försökt och försökt...Men de vill ju för det första inte ens fatta att jag har ett funktionshinder så då är det svårt att komma till nästa steg, att förklara vad det innebär. Suck.

Idag skulle jag hjälpa en jobbarkompis att flytta från Kilsmo till Mosås. Jag skulle ställa upp i Mosås för i Kilsmo skulle hans grannar/vänner och några andra från jobbet ställa upp. Men det gick ju i stöpet. Han hade hyrt en kärra på statoil i sköllersta. De som först skulle köra den fick problem med bilen så de fick inte belasta den tungt. Då försökte de andra, min vän A och hennes sambo,men då funkade inga lysen eller blinkers alls på kärran så de ringde mig. Jag fick kasta mig iväg, och naturligtvis så körde jag fel när jag skulle dit. Ja inte i helvete hittar jag dit utan vidare, iaf. inte från det hållet de sa att jag skulle köra. Men tillslut kom jag fram, vi kopplar på kärran och voila, allt funkade som det skulle. Då gav vi oss iväg till Kilsmo, några timmar för sent. Där var vi flera stycken så det gick fort att lasta in, men det var nog tur att vi hade min bil, vännens karls skåpbil och kärran för det blev fullt. Men tillslut så kom vi iväg. Eftersom jag inte gillade att köra med kärra så körde jag skåpbilen och hennes man kärran. Sen var vi ju då två personer mindre som skulle bära plus att det var fler trappor så det tog ju längre tid i Mosås, men tillslut så fick vi upp det. Allt blev ju inte lättare genom att det regnade, och att a och hennes karl började småbråka för han var sur på henne på grund av olika orsaker, men vi fick iallafall allt avklarat till slut. Vi skulle åkt till Kilsmo och hjälpt till att städa också men det hann vi inte. Efter allt var klart så gick vi upp till a och drack kaffe och snackade. Sen åkte jag hem för jag hade en del att fixa med.

Så ja, vilken helg. Fast det positiva är att jag haft en del att grubbla på den sista tiden och det har jag inte haft tid med i helgen, då hade jag kört fast i grubbelträsket kan jag lova. Men jag har kommit fram til len sak, och det är att det jag har gjort ska jag inte ångra eller må dåligt för iallafall. Om inte x så varför y? Kryptiskt kanske,men så får det lov att var ibland...

Nej ni. Arbetsdag imorgon. Tur att det inte är något utöver det vanliga att göra imorgon,det räcker gott och väl.

Det rullar på

Fasiken vad det har börjat hända saker nu då, och fort går det känns det som. Vet inte om jag hinner med och reflektera över allt, men det kanske är bra det för jag brukar ju grubbla sönder allting. Kanske är dags att bara flyta med och se vad som sker? Om jag nu kan göra det, det ligger liksom inte i min natur... Jag kan ha svårt för att släppa kontrollen helt och bara följa med, jag vill gärna ha kontroll, veta vad som väntar runt hörnet så jag på förhand kan fundera ut hur jag ska agera. Tror att den här gången så får jag faktiskt försöka att bara flyta med, så får vi väl se var vi hamnar. Det är iaf. positiva saker som sker, åtminstonde vad jag kan se just nu.

Kom precis hem efter att ha haft en verkligt bra avslutning på kvällen, och det var inte första gången den här veckan heller. Ska bli spännande att se vad som händer i framtiden.

Känns som jag borde sova... men de timmar som jag spenderat borta ikväll var absolut värt det, även om jag kommer sent i säng. Som tur är sista dan för veckan för mig imorgon,är ledig fredag. Ska förvisso inte direkt vila utan grejja här hemma innan mina superpedanter till föräldrar kommer. Men sovmorgon tänker jag ta mig ändå, det kan ni ge er katten på. Känns som det ska bli roligare att pyssla här hemma nu när jag vet att jag kan bo kvar ett tag och inte behöver kasta mig iväg från lägenheten, och så får jag hjälp från soc då så ekonomin ser lite ljusare ut. Får lite mer än 700 kr över när hyran är betald... Nice. För jag trivs ju i lägenheten som sådan, så jag vill ju bo kvar. Tänkte göra om den lite bara så den blir lite mer "min" med mer av min prägel på den.

Nåväl, godnatt alla. Dröm sött och sov gott.

Helgen var underbar

Har haft en underbar helg, får jag lov att säga. Länge sen sist jag hade en sån bra helg och det tycker jag för 17 att jag var värd, har ju haft lite bekymmer den sista tiden. Först så kom min grannkompis över och vi skulle ta några öl och umgås. Och ja, ni vet, några öl blir ju lätt många öl...så blir jag lite full, sen har vi roligt... Kokade iofs inga makaroner eller dansade runt ett träd (det sista har vart standard när jag nu är i ett sådant tillstånd, och det har väl vart max 2 ggr per år senaste åren). Däremot kom det fyllesms, det är också standard... en del var kanske inte så lyckade, en del var bara fruktansvärt sjukt roliga.

Lördagen gick åt till att vila.... kanske inte så konstigt. Och absolut inte så konstigt om jag säger att jag kom i säng vid den tid som jag går upp när jag ska jobba. Men det var det värt, helt klart.

Söndag var det tävling i karlskoga, deltävling 1 i strååttan, en kvaltävling där de 8 bästa i varje klass går till final i vår. I år spelar jag inte i samma klass som förra året, utan jag är tillbaka i klass 3 efter att ha lirat i tvåan förra året. När de ändrade snittet för klassindelning så halkade jag ner i klass 3, sen så har jag ju haft chans att ändra på det på onsdagstävlingar men då har jag kommit trött från jobbet och inte orkat prestera så bra. I söndags gick jag två riktigt usla varv till att börja med, hade inga slag alls. Kändes åt helskotta, rent ut sagt. Men tredje blev bra iaf, då kom jag igen med ett grönvarv och klarade iaf. just nu en finalplats. Får väl kämpa vidare helt enkelt.

Utöver detta så har jag fått en soffa av mina nya vänner i mosås alldeles gratis, de kastade den gamla också. Den gamla var ju söndersutten, så den gick ju inte låta någon sitta i om man inte ville riskera att hamna på golvet.

Sen har jag fått en ny väldigt trevlig bekantskap och sånt är aldrig fel...

Ja, turen kanske har vänt för min del? All min otur i livet och alla motgångar har lönat sig, nu är det dags att få lite flyt i tillvaron. Känns faktiskt som om att jag kan känna mig rätt så lycklig, och det är ju inte fel.




Weird dream

Knäpp dröm jag hade inatt, kan man lugnt säga. Å andra sidan är sällan mina drömmar normala. Jag och en vän talade om att åka tillsammans på måndag och vaccinera oss på mässan, naturligtvis drömmer jag om det. Jag sitter och ska fylla i en hälsodeklaration. Den är lite speciell, bland annat är det en massa pluppar i olika färger som man ska trycka ut och ta hem och lägga i 60 (!) olika burkar när man kommer hem. Mest viktiga var de lila plupparna av någon anledning. Sen ska man stå framför spegeln och säga en massa olika mantran som "jag duger som jag är", "jag är bäst i världen" och  den knäppaste av dem alla, "jag är stålmannens motsvarighet" .

Sen kommer man till punkten sexliv i hälsodeklarationen, där fyller jag i följande: obefintligt,tyvärr...

Sen vaknar jag av att mobilen går igång, klockan är 05 30 och det är dags att gå upp. Attans, jag ville veta mera...

Dags att klä på sig och gå till jobbet. Äntligen frädag!

Inte på det sättet...

När man trodde att man hade förstått hur det låg till så verkar det som att det kanske inte är så, och när man pratat vidare med andra så är det som en gång gällde kanske inte aktuellt. Jag säger bara, mänskliga relationer: suck! Jag önskar ibland att alla kunde vara som jag, rakt på sak och brutalt ärliga. Då kommer iallafall sanningen fram. Som det är nu så har jag försökt lära mig att vara som "alla andra" eller som "man ska" vara, fast när jag är avslappnad och med folk jag känner, då kommer oftast den riktiga ellis fram. Se bara på en av mina spontana kommentarer ikväll, "jag vill inte att han ska rota i mina underkläder på det sättet". Vi pratade om att tvätt och att en viss person kanske skulle tvätta åt mig. Men tja, ja. Det kvalificeras nog som en ellis, kan jag tro...eller? Det liksom bara slank ur mig spontant, som de flesta såna saker brukar göra.

Får väl se om man kan sova inatt eller om jag har för mycket att grubbla på.

För övrigt så fick jag höra en sak igår som fick mig att grubbla ännu mer på en sak som legat i bakhuvudet hela tiden. Jag närmar mig 30 med stormsteg,vare sig jag vill eller inte (mina krumelurpiller fungerade inte så bra tyvärr). Hur kommer framtiden se ut? Blir jag en ensam nucka som bor med mina katter i en lägenhet och inte har något liv, eller får jag en gemensam framtid med någon? Inte för att jag är desperat (än...) men ändå. Tankarna kommer ju. Om det nu inte blev m, vem blir det då? Blir det någon? eller blir jag ensam? Inte för att det är något fel på katter, men de kan inte ge mig allt jag vill ha.

Som tur är så har jag lärt mig tänka positivt, och hade jag inte gjort det hade jag för länge sedan gått in i en depression igen, kan jag ju säga. Det händer att mörka tankar kommer krypandes, men nu känner jag igen dem och kan mota bort dem. Förut så lät jag mig uppslukas av dem. Men om någon kunde älska mig när jag var ännu mer wild & crazy och helt nedgången i en depression så borde någon kunna älska mig nu. Nu när jag inte behöver överdosera sömnpiller så fort jag blir ensam, ringer och gråter när jag är ensam för en natt, eller inte kan gå utanför dörren utan att bli överfallen av en panikattack. Nu när jag är självvständig och mår bra. Så det kommer nog, får väl se tiden an. Sen är det ju som en klok väninna sa igår, det är ju bättre att vara närmare 30 och i den här sitsen än närmare 40. Helt sant. Bara positivt.





Biljävel!

Skulle på seriespel idag, och skulle hämta upp tre klubbkamrater. Första anhalt var mosås. Jag kommer fram,stannar och stänger av bilen när jag väntar. När han kommer så vill bilen inte starta. Han väcker sin syster och pojkvän som försöker starta med startkablar, bilen gick igång en kort stund men dog direkt. Ett försök till gav ingenting. Jag tar upp mobilen och ringer min jobbarkompis som bor några 100 meter bort för hennes sambo jobbar på verkstad. De kommer, han kollar lite och försöker bogera igång bilen. Inget går. Vi bogserar den till dem, han åker till jobbet och hämtar verktyg, kommer tillbaka och får igång den men säger att batteriet är för dåligt laddat för att jag ska få köra så jag får låna deras skåpbil. Problemet är att den har bara plats för två,så den ena personen jag skulle hämta får stanna hemma,den andra har redan tagit sig dit på egen maskin. Vi rivstartar och kommer fram en halvtimma sent. Klubben fick dessutom blixtinkalla en extra spelare som spelade första matchen när vi var sena. Under tiden stod jag i mosås och sparkade på bilen och svor...

När vi skulle hem så pratade jag med min vän som hjälpt mig, då visade det sig att han hade glömt plocka batteriladdaren ur skåpbilen som jag lånade när det var bråttom på morgonen,så jag fick låna deras bil igen och åka hem när batteriet står i mosås och laddar.så vilken dag...

imorgon kommer de med min bil så ska han byta olja åt mig också,det skulle jag få gratis tydligen. vet inte varför men jag tackar. jag hade tankat upp bilen en del åt dem innan jag kom idag som tack för hjälpen,men det fick jag ju nytta av när min står kvar där ute. suck...vilken dag...

biljävel!

men när den startar så älskar man den... bäst att smeka den medhårs i fortsättningen.

Spelet då? Jo gick bra i alla varv utom sista,39,35,44. vi vann 2 av våra fyra matcher, en hyfsat godkänd insats iallafall. Alltid något.

Hyttan på äventyr kallas det för som vi var med om idag. suck.


Det börjar dra ihop sig

Första gången på ett bra tag jag har haft en hel helg ledig. Jösses vad skönt det har varit, men inte har jag gjort så mycket direkt. Eller snarare ingenting alls. Mest bara gått hemma och skrotat men det är skönt det med ibland. Fått sova länge och väl, precis vad jag behövde.

Var och tittade på en lägenhet i fredags ute i mosås, den var väldigt fin och jag blev sugen på att tacka ja om jag nu får den, är ju en privat hyresvärd så de kan ju säga nej om det är så. Hörde att andra blivit erbjudna provkontrakt,dvs. att man får kontralt för en kort tid om man har skulder och sköter man sig så får man bo kvar, om inte så åker man ut nästan direkt. Och jag tycker ju att hyran är viktig att betala. Jag tänkte som så att eftersom soc tagit sådan tid på sig så måste jag ju ta lite egna initiativ, och försöka kan man ju alltid iallafall. Här kan jag inte bo kvar i evigheter. Men bara för det så såg jag när jag kom hem på fredag kväll att jag hade fått brev från dem, och det hela var i rullning från deras sida. Då kanske jag kan få hjälp därifrån att komma härifrån så fort som möjligt, jag skulle kontakta dem i början på veckan stod det. Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag ska se om jag kan få prata med soc imorgon så får vi se hur jag gör. Men det känns som om nätet börjar dra ihop sig och det är ju skönt det, då kanske jag kan knyta ihop säcken och gå vidare snart.

Utöver detta så har jag ju haft andra problem att fundera på också, och som om det inte var nog så har det hänt ytterligare saker under helgen som gjort att jag fått ännu mer att fundera över. Herre jösses, allt på en gång tydligen. Känns smickrande men samtidigt småjobbigt, å andra sidan så är det rätt så angenäma bekymmer om man jämför mot det andra. Jag behöver verkligen flytta härifrån, inte bara av ekonomiska skäl. Jag vill även få börja om på nytt i en egen lägenhet som inte består av minnen från min tid med m. Nog för att jag har gått vidare och lagt vårat förhållande bakom mig men det skulle ändå kännas bättre. Och appropå det så skulle jag behöva börja röja och rensa, gå igenom skåp, lådor och garderober här hema men har inte orkat i helgen, jag behövde all vila jag kan få. Får se om det blir av nästa helg, om jag håller mig hemma då. Med tanke på vad som hänt sista tiden så kanske jag inte gör det, vi får väl se. Så är det ju seriespel nästa helg också, om jag nu blir uttagen.

Känns som det börjar dra ihop sig, ska bli spääande att se lösningen.

RSS 2.0