Upp ska det

Den här dagen skulle inte vara så annorlunda egentligen. Jag skulle göra mina morgonrutiner, åka till jobbet (men först Mosås och hämta jobbarkompisen). Jag hann till parkeringen på jobbet. När jag stannat bilen så kändes det som jag fick ett riktigt hårt slag i magen, gjorde så ont så jag kunde inte resa mig upp och jag tappade andan. Min vän hade kommit halvvägs till dörren när jag ropade på henne och sa att det här går inte, jag kräks snart. Jag ringde och sjukskrev mig på stört. Jag kände att jag var på väg att kräkas men det kom inget, samtidigt så började magen bubbla så jag samlade all energi jag hade och startade bilen. Halvvägs hem kom det, jag kräktes gång på gång. Och inte hade jag en möjlighet att stanna heller, och det kom så hastigt så det hamnade på mina kläder och i bilen, flera gånger höll jag på så. Samtidigt skulle jag hålla bilen på vägen. Om polisen fick ett samtal om en bil tidigt i morse som körde vingligt så var det nog mig. Väl på parkeringen drog jag mig ur bilen, kastade av mig jackan som var indränkt i spyor och släpade mig till lägenheten. Där rusade jag in i badrummet , slängde alla mina kläder i en hög i suschen och spolade av dem innan jag satte mig på toa. Jag kräktes några gånger till och sen kom frossbrytningarna. Jag svettades enorma mängder samtidigt som jag skakade. Efter en stund kunde jag samla mig såpass att jag kunde dra mig till sängen, väl där så slocknade jag av all utmattningen och sov i två-tre timmar. När jag vaknade kände jag mig yrvaken men bra. Precis som vanligt. Jag låg en stund till och vilade, ringde lite till jobbet och kollade läget och fick säga vad som skulle göras.

Senare på eftermiddagen mådde jag så bra att jag orkade ta på mig och gå ut för att göra rent inne i bilen. Det var inte så illa som jag hade trott men svårt att komma åt på vissa ställen. Som tur var så fanns det en tvätttid ikväll också så jag kan få rena arbetskläder och ren jacka. Vi har pratat och kommit fram till samma slutsats båda två, det var matförgiftning. Jag har varit med om det förut och då hände exakt samma sak. Så är läget så här imorgon blir det jobb. Och jag som efter jobbet skulle spelat kvällstävling i Karlskoga. Jag fick nöja mig med att vara hemma och vila och tvätta äckliga kläder. Sånt är livet på en pinne.


Äntligen

Är julen över. Iallafall den värsta biten av den. Jag tycker jul är mer ångest än roligt, alla måsten hit och dit. Man kan inte bara umgås med sin familj utan det ska vara så mycket runt omkring. Ja, mycket går ju att välja själv men trycket utifrån är ändå rätt så starkt.

Firade sedvanligt med familjen. Den här gången åkte jag ned på julafton, om allt hade funkat hade jag kommit i tid men det var ju SJ så det blev som jag misstänkte, förseningar. Började med att vänta en timma i Örebro, sen fick vi åka sen fick vi vänta en timma på en iskall station i Herrljunga innan vi åkte på en obekväm buss med en chaufför som inte kunde vägen. Lagom roligt. Men den som bestämmer hade ju sagt att jag inte fick köra ner, och vem är det? Ja, det har även min älsta systerdotter lärt sig. Det är morfar. Dvs. min far. Min 30-årsdag är redan på planeringsstadiet tydligen utan att jag har haft något att säga till om. Hm. Så ska jag tydligen byta bil. Jaha. Tack för upplysningen.

Jag har ont i en hörntand men gå till tandläkaren- njae..... både svindyrt och äckligt ock skrämmande. Sen får man bara klagomål på hur dålig man är på att ta hand om sina tänder. Ja nu kanske jag kan vara värd det men förr var jag så duktig men fick ändå klagomål. Inte varit hos tandläkaren sen jag fixade min framtand i porslin. Det var också en rolig historia. Han tar plågsamt ut den gamla i plast och knackar upp den gamla i tandköttet med dålig bedövning, ser att det är fel färg och får dra ut den, skicka hem mig och så fick jag komma några dagar senare och göra samma enormt smärtsamma procedur. Som om man inte hade nog av plågsamma minnen av tandläkarbesök som liten, jag gjorde ju en hel del sådana tack vare min framtand. Även många läkarbesök pga. min epilepsi. Roligt det där...

Får väl dra ut den själv, är ju en hörntand. Jag försöker verkligen få in bra rutiner på att ta hand om tänderna, för det är som det mesta i mitt liv, baserat på rutiner som jag måste hålla. Som med duschning och allt annat. Gå utanför dörren utan att ha gjort morgonproceduren är kört. I stort sett. Fast det är bättre än för några år sedan, som tur är.

Varför fastna jag här när jag är dödstrött? Jag ska ju jobba imorgon.

Hej då och natti natti


Konsten att arbeta

Från och med måndag blir vi en mindre i våran personalgrupp större delen av tiden. Orsaken är att vi är för många, enda gången jag känner är att jag inte hinner med själv är på morgonen för på en timma ska kassorna, hela entre´n och alla toaletter göras iordning. Min jobbarkompis ska tillbaka till DHL på resten av timmarna. Det gör inte mig så mycket för jag tycker det känns bättre om jag har mer att göra, för idag hinner vi gott och väl med allt och lite till och det ser inte bra ut när vi inte har något att göra. Fast jag reagerade enormt på hur det hela gick till, jag tänker inte ta upp diskussioner här men upprörd vart jag. Och jag sa vad jag tyckte också. Det är inte alltid populärt men sån är jag helt enkelt. Att det blir så här gör mig inget men jag störde mig på tillvägagångssättet, det kändes som man gick bakom ryggen på mig. Fast jag vill inte lämna där jag är, jag trivs, och jag har inget emot att jobba själv. Dessutom har jag ju grabbarna där ute också som mest kör maskinerna. Jag trivdes på DHL i stort men vad som gjorde att jag tyckte det var mindre kul var bl.a den stora skillnaden mllan oss och paketeringsavdelningen. Vi är samma företag men de fick (får) så mycket som vi inte fick. Och det utnyttjades ju enormt av vissa, utan åtgärd. Sen så sköter sig ju dem flesta man iallafall, jag tål inte sådant. Sen så hade jag ju inget eget område där utan gick och hjälpte till där det behövdes, men jag kände mig överflödig oftast. Och det hon ska göra nu är ju att hjälpa en som inte hinner/vill (är både och) göra det hon ska för hon har nyss fått ett annat ställe mitt emot att städa också. Och gå och släcka bränder efter andra, njae, då är det roligare att ha något eget som man ansvarar för. Men det mesta av folket där har jag inget emot och tycker om, men man kan ju göra besök ibland. Jag slutar ju tidigare än dem (men börjar också 70 minuter före). På fredag ska vi dit och avtacka en i gruppen som går i pension. Igår var vi där och hämtade pengarna för vi ska köpa presenten, är ju lättare om vi som åker bil tar med den än att det smugglas på bussen.

Imorgon ska vi på julbord och arbetsplatsträff. Kommer väl rulla fram efteråt skulle jag tro. Vi åt på samma ställe förra året och gott var det. Mums.


Åh va träligt

Det var seriespel i Karlskoga idag, och jag hade ett stort spelsug. Verkligen, större än på länge. Men vad händer? Jo, fredag: Förkyld. Lördag: Ännu mer förkyld, och febrig. Det blev viljans kamp mot förnuftet, och förnuftet segrade. Så jag höll mig hemma och vilar och vilar och vilar och vilar.... Och hoppas verkligen att jag orkar jobba imorgon. Som det känns nu så borde jag inte för jag har fortfarande något som härjar i kroppen på mig, och inte är det något bra inte, men jag vill! Dels för jag har kul på jobbet, och inte så kul när jag ligger hemma och mår dåligt, sen är det ju så ruskigt dyrt att vara hemma också så egentligen borde man inte ha råd att vara det, men måste man så måste man. Är jag verkligen sjuk så är jag hemma, så är det bara. Annars finns ju risken att man blir ännu sämre och det vill man ju inte. Näe. Är man sjuk vill man väl bli frisk, inte sjukare? Allt annat vore ju... sjukt...

Jag kan iallafall garantera att en starkt bidragande orsak är allt spring in och ut på jobbet. Ut och tömma papperskorgar i kylan, in igen. Ut och slänga sopor i kylan, in igen. Dessutom är det kallt på varumottagningen där vi har vår städskrubb. Jag tog dit en egen gammal tröja som jag hade där nere tills jag fick en tjock arbetströja. Jag kan ju säga att hade jag jobbat i den på dhl hade jag större delen svettats ihjäl, här är det lagom, så det är skillnad i temperatur. Men ska man ut så är det ju fortfarande kallt. Borde kanske ha en gammal jacka där nere som man kan kasta på sig när man går ut, men den blir jobbig att ha med sig på vagnen. Men det får väl lösa sig, helt enkelt.

Nej nu ska jag... vila...






Jobb, jobb, jobb och lite till

Fy skäms på mig. Tiden rullar iväg och jag gör allt annat än bloggar. Fast det känns som det inte händer så mycket, man äter,sover,jobbar, ungefär så. Fast riktigt så illa är det inte.

Har ju börjat på ett nytt objekt nu, och det var ju helt nytt för oss, dvs. ingen från oss hade varit där innan. Efter en lite smått rörig vecka så börjar väl dem flesta inkörningsproblemen lösa sig för mig, men det här var ingen rolig vecka alls ändå. För inte bara att allt är nytt, det råkar ju vara vinter också. En kall sådan. För i torsdags morse startade inte min bil. Och ni vet, bussar som går till marieberg kl 6 på morgonen är det inte direkt gott om. Dessutom så var min jobbarkompis sjuk. Vi har två karlar som jobbar också på vardagarna men de börjar senare, och kl 7 måste vi vara klara med entren och kassorna och det tar sin tid. Det resulterade i att chefen fick komma och köra ut mig och jag fick springa in och kasta ut vagnen och köra igång. När karlarna kom så sa jag åt dem att hjälpa mig och det gjorde dem. På fredag var det likadant, fast då visste jag innan att jag skulle bli själv och att bilen inte gick, så då hann vi planera in att chefen skulle köra ut mig igen. Nu kom jag bara 10 minuter sent så då hann jag som tur var, fast såklart inte utan hjälp från karlarna. Sen skulle jag i fredags lära upp helgpersonalen. På ca 3 timmar. Det fanns det ju inte tid till, de hann inte lära sig allt, så jag fick jobba övertid igår på lördagen. Det var inte kul det heller för en blev sjuk och gick hem, men jag sa att jag vägrar jobba söndag. Så nu sitter jag här istället. Fast det blir ju bra pengar från igår.

Tvättar idag. Känner inte för att göra någonting, är så snurrig i skallen men det beror på sent intag av medicin igen. Somnade framför teven igår, vaknade ungefär klockan fem i morse, då klädde jag bara av mig och somnade om. Så skönt att få sova, så mindre skönt med min snurriga skalle. Jag hade ställt om mig på att ta medicinen på kvällen men så glömde jag det, mådde dåligt när jag vaknade så jag fick ta den då och så är det samma problem igen. Så fort jag får sovmorgon och det går  för många timmar mellan det jag tar den mår jag illa. Jag kan inte bara gå upp och ta den heller, för den måste tas till mat, annars kraschar magen, och om jag går upp och äter så kan jag inte somna om. Och jag med mitt sömnbehov måste få sova ikapp när jag har chansen. Men nu för tiden mår jag inte så dåligt, och det som fick mig att krascha finns inte längre. Som problem med soc. Som när jag i sommras skulle leva på luft och vatten eftersom jag inte fick pengar. Eller bara perioden från inlämning tills pengarna satt på kontot varje månad. Eftersom det var så mycket strul var jag hela tiden livrädd att jag inte skulle få något.

Nu har jag jobb. Fast jobb. Vet att lönen sitter på kontot bara jag går till jobbet. Ja, och helst jobbar då :). Det är så fantastiskt underbart. Jag har ingen hög lön men jag har ändå dubblat min inkomst. Det ni.

RSS 2.0