Äntligen

Är julen över. Iallafall den värsta biten av den. Jag tycker jul är mer ångest än roligt, alla måsten hit och dit. Man kan inte bara umgås med sin familj utan det ska vara så mycket runt omkring. Ja, mycket går ju att välja själv men trycket utifrån är ändå rätt så starkt.

Firade sedvanligt med familjen. Den här gången åkte jag ned på julafton, om allt hade funkat hade jag kommit i tid men det var ju SJ så det blev som jag misstänkte, förseningar. Började med att vänta en timma i Örebro, sen fick vi åka sen fick vi vänta en timma på en iskall station i Herrljunga innan vi åkte på en obekväm buss med en chaufför som inte kunde vägen. Lagom roligt. Men den som bestämmer hade ju sagt att jag inte fick köra ner, och vem är det? Ja, det har även min älsta systerdotter lärt sig. Det är morfar. Dvs. min far. Min 30-årsdag är redan på planeringsstadiet tydligen utan att jag har haft något att säga till om. Hm. Så ska jag tydligen byta bil. Jaha. Tack för upplysningen.

Jag har ont i en hörntand men gå till tandläkaren- njae..... både svindyrt och äckligt ock skrämmande. Sen får man bara klagomål på hur dålig man är på att ta hand om sina tänder. Ja nu kanske jag kan vara värd det men förr var jag så duktig men fick ändå klagomål. Inte varit hos tandläkaren sen jag fixade min framtand i porslin. Det var också en rolig historia. Han tar plågsamt ut den gamla i plast och knackar upp den gamla i tandköttet med dålig bedövning, ser att det är fel färg och får dra ut den, skicka hem mig och så fick jag komma några dagar senare och göra samma enormt smärtsamma procedur. Som om man inte hade nog av plågsamma minnen av tandläkarbesök som liten, jag gjorde ju en hel del sådana tack vare min framtand. Även många läkarbesök pga. min epilepsi. Roligt det där...

Får väl dra ut den själv, är ju en hörntand. Jag försöker verkligen få in bra rutiner på att ta hand om tänderna, för det är som det mesta i mitt liv, baserat på rutiner som jag måste hålla. Som med duschning och allt annat. Gå utanför dörren utan att ha gjort morgonproceduren är kört. I stort sett. Fast det är bättre än för några år sedan, som tur är.

Varför fastna jag här när jag är dödstrött? Jag ska ju jobba imorgon.

Hej då och natti natti


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0