Jag är inte gravid

Två dagar efter jag vart på soc och tja, inte varit glad iallafall om man säger så, så hade jag pengarna på kontot. Är väl inte sista gången sånt händer, vare sig det gäller mig eller någon annan.

Vi hade ju seriespel i Norrköping i helgen. Det gick inte bra alls, noll poäng till oss och en sistaplats i tabellen. Själv gick det inget vidare, men vi hade iallafall tur med vädret... Var några matcher som var jämna som vi hade kunnat vinna, men sånt är livet. Personligen var jag skakig igen. Gick hyfsat första matchen, andra hade jag rakslag som var perfekta, men jag kunde inte avväga för fem öre. Då blev det högt också. Sen fick jag gå coach och jag sa inget om det för jag hade underpresterat igen. Jag diskuterade om byte i den andra matchen men blev rådd att fortsätta.

Sista matchen ville jag byta ut mig tidigt men precis då hade en annan spelare signalerat byte så jag kunde inte. Så jag fick fortsätta knycka mig fram. När vi kom till bana 13 så insåg jag att vi gjort en tabbe, vi hade  hoppat över en bana (bana 6). Han kallar på domaren som kliar sig i skallen, tittar i regelboken, och säger att vi får börja om på bana 6, och sen spela oss in i mål. Konsekvensen blev att vi fick spela dem banor vi redan slagit en gång till, och så fick vi slå ihop resultaten så vi fick skyhöga resultat på varvet (som blev på 25 banor istället för 18). Dessutom fick vi varning och straffslag. Första gången jag fick det, oh förhoppningsvis sista med för den delen. Vi fick ju en hel del att skratta iallafall så vi får väl bjuda på det då, en rolig episod var det ju på sitt sätt även om det inte var så kul då. Det sjuka var att efter det vi fått spela om så spelade jag jättebra, då gick jag 2 hemma in. Jag kan även gå störtbra på träning. Men nu förtiden så låser jag mig när det gäller och det stör mig. Måste lära mig slappna av!


I helgen är det garphyttan cup, ska bli kul,hoppas det går bra då. Jag har åkt ur två år på raken så nu vill jag gå vidare. Dessutom är den som vunnit två år på raken på damsidan inte med i år vilket gör det ännu mer spännande. Mixed-cupen på söndag. Har ingen att spela med än men har lagt ut lite krokar, får väl se om det går.

Igår var jag ute med en kompis oh shoppade loss lite. Jag unnar mig själv nästan aldrig något så jag tyckte det var dags, var ju saker jag behövde. Som ett par nya sandaler (för det hade jag inga). Fick även tag på en ny sommarklänning i batik från Indiska. Min gamla sköna batikklänning har hängt med i 7 årt och är  välanvänd så det skriker om det. Urtvättad, och med några småhål på sina ställen så det var dags att jag fick tag på en ny favorit. Det såg ut att bli svårt men när jag väl kom in i provrummet var det inte det. Flera var lite för korta för min smak och den som jag tyckte var snyggast (tyvärr) gjorde att jag såg ut att vara gravid i sjunde månaden eller nå´t. Nog för att jag är stor men inte så stor. Så det fick bli den som jag tyckte var näst snyggast, en ljusblå batikklänning som jag inte såg gravid ut i. Behöver ju inte se ut som det när jag inte är det menar jag.

Skönt sommarväder nu. Me like.

Pank och sorgsen

Idag är det den 10/6. Soc har fortfarande inte betalat ut mina pengar och det har gått över två veckor sedan jag lämnade in mina papper. Jag fyllde i precis som vanligt. Nog för att de kunnat vara sena förut men inte så här sena. Det har tärt en hel del på mig den här veckan kan man säga, minst sagt. Jag trodde att dem skulle dyka upp i början på veckan eftersom det gått så lång tid men icke. Det har inneburit att jag den här veckan varit mycket mentalt ostabil. Inte orkat göra så mycket utan mest legat och glott på tv, inte haft så mycket aptit heller. Tillslut lyckades jag komma över några hundralappar genom tiggeri av släkting så då kunde jag lindra sorgen lite iallafall, då hade jag råd att tanka bilen och åka hem till mig till exempel. (vill inte gå för mitt knä är knasigt så ibland viker det sig).  Alltså nog för att jag kan vara pank av andra orsaker. Jag kan kanske ha slängt ut mina pengar på onyttigheter eller valt att betala räkningar för den förmögenhet på 3000 kr som jag får av soc, och då vara pank,men då är det mitt eget fel. Då mår jag inte så dåligt (nja,kanske om jag slösat bort dem på onödigheter och inte har råd med mat men jag unnar mig ju aldrig något nuförtiden om det inte är extremt nödvändigt,om ens då, med tanke på att mina inkomster är så låga). Nu har jag inte ens fått chansen att göra något av dem. Jag vill betala mina räkningar! Jag vill handla mat för mina pengar! (inte lånade). Dessutom har jag sett ett par sandaler som jag vill köpa. I och för sig så skriker det i tarmen då för slösa pengar på mig när det gäller annat än mat och så,njae men det går ju inte.... men jag har bara ett par varma gymnastikskor och mina golfskor och inget av dem är så skönt varma sommardagar...

Men iallafall... poängen var att jag mår fruktansvärt illa av det här. Ungefär som när jag var sjukskriven för flera år sen och då fick gå på soc (för jag hade pluggat innan). Dem fick mig att må sämre. Ja så känns det nu. Jag mår sämre för jag sitter i klorna på andra som bara skrattar åt mig. Ja vad lycklig man blir då...

En sån där kväll

Ja, det är en så´n där kväll ikväll... Eller det började kanske igår kväll när jag inte kunde somna utan bara låg och grubblade. Eller så började det för flera år sen eller så började det när jag föddes. Jag vet inte, jag vet bara att det är en så´n där kväll ikväll. En grubbel och hänga-läpp kväll. En kväll när de negativa tankarna kommer fram och orsakar kaos i mitt inre, en kväll när jag vill gå opch gömma mig i ettt hörn och gråta. En kväll när jag kan få känna mig riktigt misslyckad.

Vad som snurrar i min skalle är hur misslyckad jag är... Snart 30 år, ingen färdig utbildning (efter gymnasiet men det räknar jag inte), inget jobb, har knappt haft nå´t- iaf. inte någon längre tid, ekonomiska problem med skulder och annan skit och inga resurser att ta hand om dem. Går på soc och går knappt runt. Iallafall inte utan hjälp utifrån då och då. När min syster var i min ålder hade hon utbildat sig, de skaffade hus och barn och hon hade fast jobb. Ja jag vet att jag ser det här genom min fars glasögon, so to speak, men det är ändå så jag har fått det förklarat för mig hela min uppväxt. Det är lycka. Och jag har aldrig skämts så mycket som när min kusin ifrågasatte varför jag var på samhall när jag hade läst på universitet. Istället för att vara stolt över den jag är.

Egentligen, innerst inne så tycker jag inte riktigt så här men de negativa tankarna tar över för mycket ibland, och ibland måste jag få ge utlopp för dem helt enkelt. Men faktum kvarstår att så lyckad är jag då inte heller iallafall. Men jag har ju gjort framsteg de senaste åren, jag har tagit mig framåt, och jag är förhoppningsvis på väg till något bättre. Det tar bara sin tid, och tålamod är jag ju inte känd för att ha i överflöd.

Jag måste kämpa, men ibland är det jävligt svårt, jävligt, jävligt, svårt.


Some news

Det har hunnit hända lite. Efter det för min egen personliga del misslyckade seriespelet så hade självförtroendet börjat rasa rejält. Men efter lite rannsdakning, träning, och omlindning av klubban så spelade jag en mixestävling uppe i hyttan och det gick hur bra som helst. även lördagstävlingen innan gick bra, fast då hade jag inte gjort om greppet iofs. Men det kändes tunnt och sladdrigt så jag gjorde lite ändringar och sist kändes det bra. ska spela kvällstävling i mosås ikväll, får se hur det känns efter det.

Förra veckan hände det lite saker. Jag var bl.a på arlanda, ja jag körde en kompis och hennes man dit. Han skulle ut och iväg och de hade bett om hjälp. Jag behövde inte lägga ut ett öre mer än min tid för resan, och även om det var en tråkig anledning att köra dit så var det kul att se hur det såg ut. Och ja, jag hitta... otroligt men sant enligt vissa. Lite orolig var jag för jag hade haft startproblem med bilen nyligen men den gick som en klocka.

I helgen var vi nere på kusten, säsongspremiär! Pappa fyllde 65 och det var familjeträff. Min syster med familj var där och min farbror med fru. Mina favoritsläktingar helt enkelt. Vi hade jättekul och det var så kul att se att han kommer så bra överens med min familj. Alla tyckte om han, även min systers barn, även om de såklart var blyga i början men han fick sig allt en kram av dem han också när de skulle åka hem.

Sen har jag en nyhet. Jag har börjat titta på lägenheter i samma område som han. Jag trivs iofs där jag bor men rent praktiskt så vore det bra att bo nära. Jag har funderat lite och det här förhållandet känns riktigt bra och som något som kommer vara långvarigt. Att bli sambo på riktigt nu är dock inte på tapeten av flera orsaker. En är att så länge vi går på soc båda så  tjänar vi verkligen inte pengar på det, snarare tvärtom. Men sen har han en inneboende som jag också bryr mig om, och han vill jag inte kasta ut (skulle inte få heller om jag skulle vilja, men han är en sån bra inneboende och vän så mig gör det absolut ingenting). Det är för mig viktigare att han som inte har någonstans att bo får bo här än jag som har en egen lägenhet. Dessutom skulle det nog ändå bli trångt om jag hade alla mina saker här när han har så mycket redan innan...  Och skulle vi vilja ta en annan gemensam lägenhet längre fram så är det bättre att jag nu offrar mina köpoäng än han som har mer än tio gånger så mycket. Jag hade nog inte tagit steget om han bott i ett område som jag inte kan tänka mig att bo i, men nu gör han ju inte det. Det vore skönt att verkligen bo nära och bara kunna promenera hem och sen komma hit igen.

Så, det var det för den här gången.

RSS 2.0