Titta hon pratar

Då har jag varit tre dagar på det nya stället och jag längtar tillbaka dit jag var förut så det skriker om det. Visst, dem jag jobbar med är bra och de anställda på stället är helt okej men ändå. Det är så lite att göra och går i så långsam takt att jag blir tokig. Det känns inte roligt alls att åka dit på morgonen så det är ju mindre lyckat. Men det kunde ju vara värre. Samtidigt så vill jag försöka härda ut, det rör sig om en månad och jag har iaf. rätt bra tider. Börjar förvisso halv 7 men jag kan ändå gå upp på samma tid som när jag var på förra stället så det är helt okej. Det enda är att det går inte hinna få i sig en kopp kaffe innan man börjar som jag så väl behöver. Jag som har svårt att dricka kaffe direkt i samband med frukost vill ha det, eller behöver det, för att komma igång om dagarna när jag ska upp tidigt. Därför brukar jag vara där jag ska i tid så att jag hinner dricka mitt kaffe, men det går inte här inte. Den jag jobbar med dricker knappt kaffe utan hon sätter igång direkt och jag kommer inte in tidigare för det är inte öppet då. Det gjorde mig tokig när jag såg det. Gah!

Sen ska jag över till den som jag, för att låna mammas uttryck, "pratar med". Ligga och ta det lugnt och skönt och bara vara. Fast i helgen blir det ensam i sängen, om jag inte bjuder in katterna då. Min "pratare" ska bort. Men samtidig skönt för då hinner jag fixa lite här hemma utan att känna att jag bara vill dit samtidigt som jag har dåligt samvete för att jag inte grejjar hemma. men lugn, mina två sötnosar är definitivt inte glömda. De får sin gose-stund varje dag. Bertil ligger bredvid mig och håller mig sällskap, som vanligt. Sällskapssjuk katt, det där.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0