Alien behind the klubba?



Första omgången i div. 2 norra a för i år. Hemmaomgång också. Första gången jag spelade i förstalaget utomhus. Gjorde ju premiär i det laget inomhus i munktell, då när jag gick dåligt första dagen men riktigt bra dagen efter. Idag gick det inte alls. Visst, jag har svårt för våra banor men så dåligt ska jag inte gå. Precis som på Örebro så kunde jag spela bra bitvis,några banor per varv,sen uselt igen. Mina två första varv idag spelade jag riktigt bra de första banorna, sen blev det skit. På slutet blev det mest skit, några bra slag men inte så många så att det övervägde direkt. Enda gången jag spelade bra hela vägen var när jag blev inbytt och fick spela 11 banor. Jag försöker komma fram till vad det är som har hänt, för jag har inte direkt imponerat utomhus än så länge. Idag hade jag mycket "lägg ner bollen och däng iväg", verkade som jag låst in koncentrationen i bilen. Slagen finns ju där för jag kan gå bra på träning, så helt hopplöst är det inte, men jag har funderat ihjäl mig (känns det som) idag efter seriespelet och när jag inte spelade utan fick vara åskådare.

Vad som stör mig är att jag börjat tänka att jag måste prestera. Jag kände så inför Örebros nationella och jag kände lite så nu med, helt omedvetet. Induviduellt så vet jag ungefär vad som krävs för att ligga med på t. ex nationella tävlingar, och jag vet att jag iaf. innan Örebros nationella tänkte att jag måste spela bra annars... snacka om att be om att det ska låsa sig!

När det gäller lagspel så är det skillnad att som förra året få spela i andralaget och i år i förstalaget. Nu har vi ju dessutom då bara ett lag så platsar jag inte där så får jag inte spela alls. Men som jag spelade idag så anser jag inte att jag hör hemma där. I andralaget visste jag ju att jag får inte stå över för jag är inte sämst även om jag gick något som för mig var dåligt. Här är det mer allvar, och jag vet att jag är en av de sämsta eller sämsta i laget, och då vill jag prestera. Börjar jag då missa lite för mycket så hetsade jag upp mig själv, och gjorde inte som jag ska utan precis tvärtom. Inte ta ett djupt andetag, se vad felet var och försöka korrigera utan det blev mycket däng på boll. Jag hade även ofta bråttom i förstaslagen och gjorde inte som alls som jag skulle, och som jag tränat så mycket på. (Lägg ner boll, djupt andetag, ta sikte, räkna till fyra i skallen och sen slå). Det kändes inte som jag som spelade, utan som en alien som stod behind the klubba. Ironiskt nog så var det när jag spelade som ett arsle -eller som en alien då-(alltså i de matcher jag deltog i) som vi vann. När jag blev inbytt och spelade bra, då torskade vi. Vi hade iofs chansen men förlorade på slutet. Men men, 6 poäng, alltid något. Torsk mot Haga är inte mycket att säga tycker jag, de är ett riktigt bra lag och jag tror de kommer vinna serien.

Vet bara inte hur jag ska kunna lyckas prestera igen när det gäller. För om det funkar på träning så finns det ju där. Försöka slppna av och göra rätt och tänka rätt igen kanske? Försöka gå ut och ha roligt? Kan det vara något?

Skulle tro det.

Positivt...

...Ha ha ha. Vaknade igår och hade inte sovit tillräckligt, men kunde inte somna om hade sovit oroligt. Men men, det var flygarfemman, våran femvarvstävling, och jag ville spela så jag klädde på mig, lastade ner regnjacka och skrapa, och åkte. Spelet gick inget vidare,men det var inte så roligt när man inte mådde så bra och det regnade som satan emellanåt, och ryggen satte igång att göra sig påmind i kylan. Den som jag inte ens kände när jag kom! Tack för det. Tillslut så gav jag mer eller mindre upp med att kämpa, jag var för långt från pris och orkade inte i det vädret,dyngsur och värkig. Skillnaden hade väl varit om det hade gällt något,men nu gjorde det ju inte det.

Efter tävlingen skulle jag handla,sen hem. Utanför affären går påsen sönder. Ja vad glad jag blev....  Sen när jag kommer på vägen så står det en polisbil på en utfart som jag kör förbi, de åker efter mig och signalerar att jag ska stanna på parkeringen, och det gör jag för jag har inget att dölja. De stoppade mig för att jag inte har plåt fram på bilen. Den ligger i  fönstret efter att jag hittade den böjd och tillbucklad på backen en morgon. Eftersom bilen inte står på mig så har jag inte kunnat beställa nya, men nu ska det bli ändring på det,äntligen. Anyway, de gjorde inget eftersom jag inte gjort nåt fel. Bilen är besiktigad,skattad och försäkrad, jag körde inte olovligt och inte onykter (de kollade). Fast jag skulle iofs aldrig ens komma på tanken att köra onykter.

Efter tävlingen var jag stel som en pinne. Tog lång tid innan mina leder blev uppmjukade. Att klättra över han och upp i sängen igår var ett helvete, jag höll på att ramla framlänges och bli liggandes ovanpå han. Iofs rätt så trevligt men ändå...

Idag är jag hemma och tar det lugnt, dåligt väder och känner mig seg. Tänkte vila, för det kan bli för mycket träning. Spelade och tränade ju i tisdags,på onsdagen var jag uppe och tränade i flera timmar, igår var det tävlingen, och imorgon är det träning och på söndag smäller det med seriespelet hemma. Jag vill inte ta ut mig för mycket heller, det är det inte värt. Jag spelade bra i tisdags men igår gick det inte. Men det ska ju bli uppehåll på söndag och det passar mig bättre för då kan jag fokusera på spelet,inte på att jag vill därifrån och strtessar slagen pga. regnet.

Bara hoppas det blir...

...positivt.

Weird

Nu när jag lagt ut det här sista inlägget so kom det före det upp som jag nämnde i förra inlägget, det som stod som publicerat men som jag aldrig såg. Hm...


Min hälsa och jag

Konstigt. Jag skrev ett inlägg här i veckan, och när jag är inloggad står det att det är publicerat men jag ser det inte på bloggen, oavsett vems dator jag använder. Skumt.

Har ju äntligen kunnat svinga klubban utomhus nu, men bra har det ju inte gått, det ska man väl inte påstå. Snarare riktigt uselt. En lördagstävling hos oss och en tisdagstävling på trängen har jag hunnit med, samt örebros nationella idag. De två första gick jag riktigt uselt hela vägen, idag gick jag riktigt uselt i första varvet och sedan gick det bättre men ändå inte bra,men det började likna något iallafall.  Jag försöker hitta det positiva och det var ju då att jag i det sista varvet började hitta något som hette bra spel igen, men jag gjorde för enkla missar. Som att lägga en trea på bana 13 sista varvet, riktigt kanondåligt tycker jag, eller att jag hade grova missar på doseringen hela tiden, den som jag tycker är så lätt. Jag har iofs varit riktigt dålig, och är väl inte helt tillbaka än även om jag orkar vara ute och igång i viss mån, men ändå. Så lång feber borde ha tagit på kroppen, konstigt vore annars. Men jag har ändå svårt att s välja att jag även nu spelade så dåligt, när jag ändå igår på träningen gick bra. Tidigare har det även gått dåligt på träningen, eftersom jag inte orkat. Känslan var inte riktigt med, rakslagen satte sig bättre och bättre men inte känslan. Som när jag på uppfångaren båda varven inleder med kanonhårda slag som jag tycker är superlösa. Sen är jag ilsken på mig själv för jag tyckte det var många mediokra resultat i min klass idag, och hade jag bara varit i form så hade jag om inte legat med i toppen så iallafall lätt legat med på övre halvan. Men som sagt det började gå bättre idag och jag hade ändå bra slag på träningen igår så hopp finns det inför seriespelet hemma i helgen, med hård nötning innan bara. Jag är inte sån som kan komma till en anläggning och veta teoretiskt hur jag ska spela och bara gör det utan hård träning, inte ens om jag spelade där (och kanske spelade bra med) året innan. Det är hård nötning som gäller. Inga genvägar här inte.

I övrigt då? Jo jag har ju inlett ett nytt förhållande (om det får kallas nytt när det har några månader på nacken nu). Allt känns jättebra, och det känns som om jag gått in i det på ett mycket bättre sä'tt än jag gjort i mina tidigare förhållanden. Då har jag varit så kär att jag bara sett allt i rosa och allt är perfekt hos den andre och så vidare. Nu var jag medveten om att han inte är perfekt (och det är då sannerligen inte jag heller), jag vet om flera av hans negativa sidor (ja, såna finns hos alla), men även dem fina sidorna och det är ändå de sista som överväger stort. Och jag tycker inte mindre om han för det, utan jag är oerhört glad att jag har han. Under den här tiden som vi varit tillsammans så har ju jag inlett med att vara nmindre frisk, först alla mina småblödningar som sedan blev akuta störtblödningar och enorma blodförluster, och sedan nu den långa febern och yrseln då jag mest bara låg i sängen. Och som han har behandlat mig och tagit hand om mig har ju inte direkt gjort att jag tyckt mindre om han om jag säger så, har inte haft någon pojkvän som ställt upp så enormt helhjärtat när jag mått illa. Servat med mat, våta kalla omslag, skjutsningar så fort jag måste ut, stått ut med allt gnäll, och för att inte tala om när jag blödde som mest hur han tog det med ro och bara bytte sängkläder, köpte bindor stup i kvarten (jag orkade ju inte ut för jag var så yr av blodförlusten) etc. Och hur han den dagen jag for in till sjukhuset tvingade mig att ringa sjukvårdsupplysningen och mer eller mindre fick hålla luren åt mig när jag pratade (så svag var jag) . Då fanns det ju inget stop då bara rann det blod ur mig och det var inga små mängder. Fast det var inte det jag skulle yra om utan om hur fantastiskt stöttande han har varit. Visst, han säger att det hör till men jag har inte varit så bortskämd. Någonsin.Och det jag nämnt nu är långt ifrån allt han gjorde för mig när jag låg sjuk.

Så alla som frågar om det känns bra och så där så kan jag ju bara fortsätta att nicka och säga ja, det känns otroligt bra.

Så det så.




Bättre och bättre dag för dag...

Äntligen! Som man har längtat! Den här extrema vintern är slut och man kan svinga klubban utomhus. Hur börjar jag då säsongen? Jo, genom att vara sjuk, som jag nämnt tidigare. Och det har inte släppt än, plus att jag har ont i ryggen nu igen. Fast det är lite bättre idag... i ryggen alltså.

Jag har nu iaf. spelat två tävlingar utomhus, våran första lördagstävling (som ironiskt nog gick av stapeln i söndags) och en tisdagstävling, båda gick åt helvete. I söndags kände jag att jag inte var i form,långt ifrån. Jag orkade inte hålla koncentrationen och då blir det bara att man dänger iväg bollen och då blir det som det blir. Lite samma kände jag av igår, men så var det ju så kallt också. Hade svårt att hålla i klubban, jag som annars brukar ha svårt att hålla i den för jag svettas så om händerna... ha ha.

Nåväl, ska försöka få till en bra tävling på söndag, första nationella för iår som jag spelar, brukar ju spela enköping men var ju sjuk iår. Vet inte vad som är bäst just nu, träning eller vila. Kanske både och?




RSS 2.0