Tungt

Tunga dagar just nu. Min mastodontförkylning börjar minska men jag har fortfarande besvär av halsen, den gör ont, ont ont. Men förra veckan orkade jag jobba sen var jag däckad i stort sett, men vilade hela lördagen och kände att orken och viljan fanns för seriespel i strå. Örebro hade två lag och jag tillhörde det som fick minst poängskörd, men det är inte hela världen med en liten serie där inne... kan man ju försöka intala sig. Jag blev arg och sur och irriterad och frusterad över mig själv. Men jag kände att en stor orsak var okoncentration. Jag orkade inte koncentrera mig tillräckligt och då blir det som det blir. Dessutom hade träning behövts på lördagen men då hade jag inte orkat spela så det var ju lite svårt...

Sen fick jag ju verkligen ingen rolig start på veckan heller. Vid frukostrasten fick vi reda på att en i gruppen var sjuk. Hon jobbar på andra sidan byggnaden och hade ringt sig sjuk i god tid men våran chef hade missat höra av sig i tid ut till oss. Vi var redan en man kort för jag jobbade för en som var sjuk så min vän A som är där på packen som hoppar in vid behov fick rycka ut. vi körde över det området så fort som det bara gick eftersom vi kom igång så sent. Men vad som gjort veckan innan och även igår var ännui värre var att den som jag jobbade för som var sjuk först hade en paraktikant som jag nu fick ansvar för. Han gjorde inte sitt jobb, smet undan, sa att han skulle göra något när han inte gjorde det och så vidare. Allt han ville var att köra maskin men det är ju inget man ska göra hela dagarna. Som tur var blev det klart idag att han ska flyttas till ett annat ställe så vi slipper honom. 

Men så kom en annan smäll igår också. Jag var beredd att åka hem men fick ett sms där det stod att han var inlagd på sjukhuset, hade lyckats tillkalla ambulans och när jag ringde upp han så visste han knappt var han var. Jag blev jätteorolig men fick lite uppgifter om var han troligtvis var så jag ringde avdelningen och frågade och det stämde. Jag var där igår och idag och han är piggare nu men inte bra. Har ju varit sjukskriven ett tag men de har inte hittat vad som orsakat hans magsmärtor, mwn förhoppningsvis så ger de sig inte nu utan kör ett riktigt detektivarbete på honom. Det är verkligen inte kul att ha pojkvännen inlagd men trösten är att han har bra personal som ser till han. Men det känns hemskt att bara kunna komma och hälsa på efter jobbet, trött och slut själv. Men jag tycker verkligen om honom och det är klart att man ställer upp, nå´t annat finns inte! 

Men jag saknar honom. Min kudde.   

Rakslag i Munktell

Börjar bli dags att se sig om efter en ny dator, kanske nå´n gång nästa år. Min håller verkligen inte måttet längre, och jag blir lika förbannad varje gång den inte gör som jag vill. Många svordomar blir det, det kan jag lova. Jag vill ha en bärbar men komma med det här till en som reparerar datorer är som att svära i kyrkan.

Spelade topp tio i e-tuna i helgen. Jag har ju äntligen fått min nya klubba, men hade inte haft tid att träna med den mer än att försöka hitta in rätt sätt att stå här hemma. Det är ju en helt annan vinkel på den än den gamla, vilket gör att jag inte kan stå som jag brukade. Dessutom är det ett annat gummi som gjorde att avvägningen blev svår i början, men det känns ändå bra än så länge. Jag har ju haft väldigt lätt för att alltid slå för hårt även när jag tycker att jag inte tar i alls. Så var ju inte fallet i helgen kan jag säga. Första varvet på söndagen hade jag istället flera för lösa, men det hade jag slipat bort till andra varvet. Då kom det andra missar istället :).

På träningen så gick det dock åt helskotta större delen. Jag hade bra slag när jag väl hittade rätt sätt att stå, men det kom för sällan för jag föll lätt in i den gamla stilen och fokuserade inte tillräckligt på att verkligen göra det när vi gick varv. Men även om jag såg att slagen fanns där när jag gjorde rätt så hade jag ändå inga höga förhoppningar med tanke på hur helhetsresultatet hade sett ut på träningen. Så jag tänkte att jag får väl göra en skittävling då, så får jag fortsätta träna in den nya klubban sen. Men tja, det gick bra ändå. De två första slagen på tävlingen var inte bra, en gnugg i hindret på bana ett, som iofs ledde till att bollen gick rakt i kopp,så resultatet blev bra även om slaget var dåligt. Det andra slaget var ett väldigt snett och löst på bana två. Men sen rullade det på. Mest avvägningsproblem som sagt, men rakslagen var grymt bra och dessutom fick jag inte den där väldiga skruven i mitt slag som jag haft förut heller.

Väl inne på 39 så blev det ledarboll. Men jag tror jag har lärt mig det rätt bra nu, inga nervösa känslor alls utan jag spelade på lika avslappnat och bra igen. Visst missade jag, jösses, hade jag varit felfri så hade jag inte spelat i den klass jag gör, men för mig väldigt bra då. Fortfarande grymma rakslag. Jag var väldigt fokuserad inför varje slag och var noga med hur jag stod och höll klubban så jag fick rätt vinkel, annars blir det sneslag automatiskt. Det gick jättebra, fram till bana 18 för där slutade jag spela utan vevade bara. Men ett fullt godkänt resultat på 41 och en andraplats. Tur nog så hade jag inte vunnit om jag fått lägre på bana 18, och jag hade heller inte den oturen att jag förlorade en placering på den heller.

Summan av kardemumman är nog att kluibban blev riktigt bra. Nu ser jag fram emoit seriespel i Karlskoga på söndag, men där är det mycket avvägningsbanor så vi får väl se...

Nu är det nog sovdags. Ska ut på nya äventyr på jobbet imorgon, ska lära mig dhl express, för den som är där ska flyttas. Tydligen så är han inte rolig att jobba med och sen så pratar han ruskigt dålig svenska dessutom så det blir väl en utmaning, men vi får se. Jag föredrar att få en egen uppfattning om folk först. Men det är bara för två dagar, och förhoppningsvis bara på halvtid. Han ska vara där på halvtid men gör det till en heltid tydligen. Hm.

God natt.


Plötsligt

är det som om inget hänt och allt är sådär fantastiskt bra och superbra igen. Riktigt skönt. Får hoppas det var tillfälligt, mår man inte bra så orkar man kanske inte riktigt vara så där superomtänksam och gullig, jag vet ju hur han funkar när han mår dåligt. Men idag var det tipp topp. Jag kom hem och möttes av en glad karl i köket (han gillar att laga mat och jag gillar hans mat, bra kombination :) ). Jag blev bjuden på en supergod sallad och jag som är kräsen med sallad tuggade snabbt i mig en tallrik. Den var riktigt mättande och god, bra afterwork-mat kan man säga. Nyttigt och mättande. Och bäst av allt, jag slapp göra den :). I och för sig så kan jag väl laga mat även om det inte är något större intresse, men de som ätit min mat har inte klagats hittills. Tvärtom. Fast sån matlagning som jag håller på med nu paralellt med det här (potatisen kokar på spisen) är kanske inte den mest inspirerande. Matlåda till imorgon. När jag får lön så kan jag väl unna mig någon gång att äta mat från den lunchresturang som man gör sambeställningar av och får levererad till jobbet, men så länge jag ska klara mig på soc-pengar och ha råd att åka till jobbet och då och då spela golf på helgen så har jag med egen mat. Det kommer jag nog förövrigt fortsätta med. Då vet jag vad jag får och får det precis som jag vill. Eller ja, så får han göra maten så blir det ännu bättre så klart :). N.B. Första lönen kommer i slutet på november, en gång till får jag söka soc, sen aldrig mer förhoppningsvis, tjoho.

Topp tio i helgen. Jag såg att de har satt gränserna för sin klassindelning annorlunda än vad som var utomhus, så tack vare det spelar jag i d istället för i c, hade det vart samma gränser som utomhus så hade jag spelat i c. Vet inte om jag ska vara glad för det eller inte. Det är väl roligare att spela i en bättre klass, å andra sidan så borde jag ju på pappret iallafall ha en större chans i d. Vi får väl se. Ska bli kul oavsett. Då blir det upp till bevis för min nya klubba.

För övrigt så tror jag att jag börjar komma in i det där med att jobba nu. Fast gå upp tidigt på morgonen, neee, det är fortfarande inte min melodi.






Ensam

Känner mig gammal och tråkig, ägnar en lördagskväll åt att tvätta. Men måste man så måste man, så är det ju bara. Han sitter som vanligt vid sin dator. Jag har verkligen inte haft en lätt vecka vill jag ju påstå. Dels så  ska man vänja sig vid att jobba och gå upp så äckligt tidigt, sen har det varit jobbigt hemma med ibland. Jag drog igång ett bråk häromkvällen när jag verkligen sa vad jag tyckte, och när jag gör sådant då är jag upprörd för jag är verkligen konflikträdd. När jag var liten så var höjda röster det värsta som fanns. Det jobbiga är att vi diskuterat samma sak flera gånger men det verkar inte alltid gå fram.

Jag sover ju hos han en del, ni som känner mig vet ju varför, och jag tänker inte basunera ut det här. Men av vissa skäl så kan jag inte vara hos mig dygnet runt även om jag ville. Han har sin dator intill sängen, och jag som nu ska upp tidigt kan inte sova när han sitter uppe sent och för väsen. Det slutade med att jag fick sova i rummet intill hans, och det tyckte jag väl ändå var okej. Tills jag upptäckte att det inte var bra ljudisolerat och madrassen gjorde att min rygg kändes som den var av när jag vakna. Nu är dem problemen åtgärdade. En annan madrass i sängen och kablar som flyttats så att dörren går att stänga, plus att han faktiskt drog ner lite på ljudet även om det knorrades lite...

Men jag tycker att det har lett till en ond cirkel. Då är det som att jag kan ha det rummet som mitt när jag är här, så kan han sitta här och föra hur mycket väsen han vill med sina spel. Det gör att vi pratar ännu mindre med varandra, och vi gör ju inte direkt något tillsammans heller. Han gillar ju inte att gå ut om han inte måste men det går ju göra saker inomhus. Jag försökte ta upp det här senast igår kväll, sa att vi pratar ju knappt med varandra. Men det hjälpte inte mycket. Innan dess låg jag och grät för jag kände mig så ensam. Jag vet ärligt talat inte om jag vill ha ett sånt förhållande, hur mycket jag än tycker om honom. Men jag vet inte. Han är ju en jättebra kille, när han inte är begravd i datorn för då kommer jag i andra hand. Skulle jag vara mer hos mig skulle vi nog knappt aldrig ses. Så jag vet inte. Så här var det inte i början utan det har kommit först senare tid. Känner mig så maktlös. Skulle jag inte få vara här ibland skulle jag ju inte klara mig heller. Så vad ska jag göra?

Vänta och hoppas. Ta en dag i taget. Hålla mig så mycket härifrån som möjligt. Sjukt, men sant.


Back where it all started

Jäpp, jag hamnade på DHL igen, precis där jag var första gången när jag hamnade inom samhall. Lite skillnad mot när jag kom dit första gången, nu är jag betydligt mer självsäker, jag känner till stället, folket, jobbet. Då kände jag mig väldigt luttrad, var trött på alla arbetsprövningar, gratisjobb och tester eftersom jag varit med om en del och inget nytt hade hänt direkt. Jag blev ju dessutom riktigt illa behandlad en gång när jag hamnade på ett ställe. Det jag hade papper på att jag verkligen mådde riktigt dåligt av fick jag utsättas för och de trodde inte på mig eller mina läkarintyg. Mitt x var riktigt förbannad när han hörde hur de behandlade mig. Men alltid finns det väl något hopp tänkte jag även om jag inte trodde det. Jobb som jag kan ha, sköta på ett bra sätt och må bra av utan att jag går i däck rätt snart, det finns väl inte trodde jag då. Sen visade det sig att jo då et funkade utmärkt och jag fick förlängt och beröm och de ville ha mig kvar. Men i slutänden fick jag höra att nej tack du är för frisk för att vara anställd av oss på samhall. Jaha, där rök ännu mer hopp eftersom jag är klassad som att ha en tillräckligt stor funktionsnedsättning för att inte kunna ta ett vanligt jobb. Mina arbetskamrater försökte hitta fler fel på mig som jag kunde åberopa, låter kanske ironiskt men det var ju av välvilja.

Men nu så var det andra bullar för de behövde folk. Tjoho!

Ska kanske inte vara på DHL hela tiden till att börja med, men jag misstänker att jag ska få ta över efter den som jag nu jobbar med och som går i pension innan årets slut. Jag hoppas det för jag trivs så bra där, bra folk och en härlig stämning. Vi har kul ihop, tonen kan vara rätt så rå men hjärtlig iallafall. Fast jag känner i kroppen att jag inte vant mig vid att dels gå upp tidigt och dels vara igång hela dagarna än, men det kommer väl. Nu känns det mer motiverat när jag har ett riktigt jobb.

Och just därför ska jag sova nu. God natt alla.

Och ett tack för en trevlig helg i Eskilstuna alla bangolfare som var där.

RSS 2.0