Verkligheten

Varför är det så svårt?

För att vi förälskar oss i riktiga människor, inte fantasier.

Det hörde jag rätt så nyligen och jag kan bara säga att det passade verkligen in på hur jag känner just nu. För det är svårt just nu. Jag har som vanligt svårt att leva i nuet utan går och grubblar. Som oftast, på framtiden. Att jag fick jobb gjorde att en stor börda lättade från mina axlar. Nu kan jag ta itu med flera problem och se fram emot en bättre framtid. Jag har alltid sagt att när jag får jobb så är det viktigaste att få ordning på ekonomin. Mina skulder ska bort och jag ska bli en skötsam prickfri medborgare. Mina första skulder hos kronofogden trillade in när jag var så psykiskt nere att jag inte kom upp ur sängen och inte klarade av någonting, absolut inte att betala räkningar. Några år sedan mådde jag bättre, jag och mitt x hade det för tillfället rätt så bra med inkomsterna och jag betalade av allt hos kronofogden, sen tänkte jag ta itu med skulderna som låg på inkassobolag. Så dum och naiv jag var. Inkassobolagen skyndade sig att skicka allt till fogden såklart. Sen var dem fina dagarna slut och jag hade knappt pengar så jag klarade mig, så skulderna har fått ligga kvar. Nu kan jag sanera min ekonomi. Men frågan är bara hur jag ska gå till väga. Nu dyker det upp mer angenäma problem istället...


För att återgå till det jag skrev i inledningen så ja, det är svårt nu. Men jag gillar inte att bara gå när det är svårt utan man måste försöka lösa det först. Just nu tror jag mycket ligger i att ingen av oss mår eller har mått så bra. Han är sjuk utan att veta vad det är och kan inte jobba, och jag har gått med mina stora problem här hemma och inte kunnat lufta dem som jag vill eller kunnat se en lösning på dem, förrän nu när jag fått jobb. Jag tror att vi båda går hemma och mår dåligt och nöter på varandra. Och när jag behöver uppmärksamhet så orkar han inte ge mig det i den utsträckning jag behöver för han mår dåligt han också. Allt tror jag blir lättare sen när jag dels har något att göra på dagarna och sen dels när jag kan vara mer hemma hos mig (ni som känner mig vet varför jag inte kan vara dygnet runt hos mig för tillfället även om jag ville ibland).

Nej. Lösningen är inte lätt. Inte verkligheten heller. Men jag är verkligen kär, jag tycker jättemycket om honom, och jag vet att han tycker om mig, men det kan bli tufft när båda mår riktigt dåligt och bara går och nöter och nöter. Jag ser ljust på framtiden. Jag ser hopp.

Min 30-årskris eller vad man nu vill kalla det har ju minskat enormt när jag fick reda på att jag fått jobb. Jag kan börja tänka framåt. Om några år kanske jag kan göra sånt som jag verkligen vill.

Ja, faktiskt.

Ikväll är det fotboll. Fortfarande gratis. Ska bli kul.

Bara för att

Jag gnällt lite allmänt om soc (förlåt, försörjningstöd) idag så händer något jag trodde var snudd på otänkbart, även om jag hade en förhoppning. Ca en timma efter jag skrivit mitt förra blogginlägg så ringer min telefon, jag svarar, och det är en kvinna från arbetsförmedlingen. Hon frågar om jag vill ha fast anställning på samhall från första oktober. På de få sekunderna hinner min haka sjunka till golvet och jag kan knappt förstå att det är sant. Men jo, dem behöver personal och jag var ju där förra året på en arbetsprövning och det gick ju bra. Jo, men jag var ju "för frisk" så jag fick ju sluta till mångas förvåning. Men sen hörde jag av en vän att det behövdes folk så jag bad min kontaktperson på af kolla upp det, även om det inte verkade ljust sa hon då. Senast för en vecka sedan. Jag som nu, när det gällde min egen framtid på arbetsmarknaden, fått en rätt så icke positiv syn på saken, trodde ju inte heller på det men jag ville, och tänkte att alla halmstrån kan vara bra att gripa efter. Jag kan ju inte få mer än ett nej igen. Sen då att få det samtalet gjorde mig helt chockad, exalterad, och jag bara hoppade omkring av glädje.

Från den första oktober är jag inte längre arbetslös. Första lönen i slutet av november. Som jag längtar.

Det gick vägen, trots allt.

Bara för att.

Det blir vad det blir

Jag ska tydligen skriva om politik för då hade jag mest besökare på ett bra tag, eller så struntar jag i det och skriver det jag vill för det är min blogg. Ha ha.

Återigen har pengarna från försäkringskassan trillat in och återigen är det nästan lika tomt på kontot. Det betyder att hyran är betald. Nu ska jag lämna in papper till soc och hoppas att det går som det ska. Jag hade ju kunnat ha lite mer pengar kvar om jag inte tankat (ytterst lite men ändå) till exempel, men det är bra att komma någonstans. Som idag eller imorgon ska jag till mosås och dit känner jag inte för att cykla. Sen slängde jag iväg 200 kr till förbundet men det är för att få byta licenstillhörighet. Då vet jag att jag har gjort allt jag kan för att få spela för Örebro bgk igen från och med den första oktober. Två tävlingar i e-tuna i oktober, jag vill spela båda två men vi får väl se vad som händer, eller snarare vad plånboken säger. Ska jag prioritera så vet jag inte hur jag ska göra heller. EB-dm vill man ju spela för att det är just dm, that´s it. Sen är det topp tio och den vill jag spela för jag gillar banorna och jag vill spela tävlingen. Punkt. Men så var det ju hela sommaren med så jag är väl van vid det här laget, får väl jaga någon att samåka med så kanske det går lättare.

Ingen rolig månad. Skulle behöva ett lönsamt svartjobb, ha ha. Även fast jag i princip är emot svartjobb så har man nog som de flesta andra ägnat sig åt det i någon form (jag hjälper dig om du hjälper mig). Fast inte sådär organiserat direkt. Jag hade gärna jobbat under valet men det är ingen idé att lägga ner tiden när jag inte får behålla pengarna, för då dras det av mot mitt lilla soc-bidrag, och jag måste redovisa det och hålla på med mer pappersexercis. Money for nothing, liksom. En av de få gånger det inte lönar sig att jobba extra (vitt vill säga) är när man går på soc. Vet att det finns fler tillfällen som jag kan tycka är ännu mer skruvade.
Eller snarare så är systemet skruvat. Jag förstår ju att om man går på soc så ska man inte kunna jobba och dra in pengar så man klarar sig men samtidigt plocka in av skattebetalarnas pengar, men eftersom bidraget är så lågt (inte uppräknat på vet inte hur många år) så tycker jag att man borde kunna få jobba och tjäna en viss summa iaf. Som nu uppmanar det till svartjobb eftersom många knappt kan leva på det, speciellt inte om man som jag, skulle råka ha , enligt dem, "onödiga utgifter", som csn-lån till exempel. Har man det, men inget jobb, får man ju skylla sig själv! (Jo, det har sagts till mig från anställda på soc, eller förlåt, försörjningsstöd heter det ju idag). Det behöver man ju inte betala, det gör väl inget om kronofogden får lite mer att göra? Det är dyrt att vara fattig...

Glömmer aldrig när jag gick på soc förra slängen och lagom till årsskiftet så fick vi sänkt ersättning rakt av (!). Orsak? Frukt och grönt skulle bli billigare sades det så då behövde vi inte så mycket pengar att lyxa oss med... ha ha. Då tyckte jag  att det är lyxmat om man inte har så mycket pengar.

Men vad hände nu? Jag skulle ju inte bli politisk. F-n också.... förlåt :).

Var på match igår, gick in gratis så då passar man väl på. Första halvlek var ÖSK bra och även om de kunde fått ett mål emot sig i början så var det ingen tvekan om vem som var bästa laget, andra halvlek vara rena Hawai. Men gratis är gott ju. Vinst iallafall och 3 viktiga poäng, så skönt att få stå där på ståplats och ropa och skrika halsen av sig emellanåt.

Till sist några ord till en vän: När jag mådde som sämst för ett tag sedan så var du fantastisk och stöttade mig, och även om du inte var här så kändes det som du höll min hand och klappade mig på axeln och gav mig mod och ork att fortsätta med dagen. Nu har du det jobbigt, det du sett fram emot blev inte som det var tänkt, men du ska veta att jag tänker på dig och hoppas och tror att allt löser sig. Och nu är det jag som finns här för dig, även om så på avstånd. Jag vet att vi är många som bryr oss om dig och det förtjänar du, för det var länge sen jag hittade ett så stort hjärta hos någon. Du förtjänar det bästa, och inget mer än det.

Tankar efter valet

Efter att valresultatet kommit så har det dykt upp olika saker på face book, en av dem är Sverigedemokraterna i riksdagen, nej tack. Det är något jag inte tänker stödja även om jag inte gillar partiet för fem öre. Men jag gillar inte moderaterna heller, men jag kräver inte att dem ska ut ur riksdan. Iofs så är det väl lite att jämföra äpplen med päron men ändå. SD kom in i riksdagen med demokratiska medel, i ett demokratiskt val. Då har det rätt att vara där precis lika mycket som dem andra partierna som kom in, men det betyder inte att man ska samarbeta med dem eller ta efter deras politik. En del av befolkningen röstade på dem, ja det är sant, men majoriteten gjorde det inte. Och det är majoritetens val som ska gälla. Ska vi annars kräva att alliansen ska samarbeta med vänsterpartiet, de kom ju in i riksdagen de också.

Jag har fått höra att invandrare begår bara brott därför ska vi inte ha dem här. Till att börja med vilka invandrare? Norrmän? Danskar? Finnar? Och jag tror inte utan jag vet, att det finns väldigt många otroligt duktiga, arbetsamma, laglydiga invandrare men det finns även dem som begår brott. Men det finns otroligt trevliga, laglydiga svenskar och det finns kriminella svenskar. Det finns otroligt trevliga bangolfare och det finns betydligt sämre sådana också. Jag hörde på valnatten att SD:s politik skulle resultera i att den utomeuropeiska invandringen skulle minska med 90 %, enligt dem själva, då har jag svårt att tro att vi ens skulle ta emot dem med skyddsbehov. Orsaken till att människor begår brott har oftast inte med hudfärgen eller språket att göra, utan något helt annat. Jag blev knivrånad i sommras. Mannen som satte en kniv i mitt ansikte hade vit hud (ja, han var iofs något solbränd) och han pratade felfri svenska. Men jag tror inte han var professor på universitetet eller läkare på Usö direkt... Jag vet många invandrare som inte vill annat än att kunna få arbeta och försörja sig. Men till att börja med så är ofta processen så lång från det du anländer till det att du får reda på om du får stanna elelr inte. Sedan så blir du bortvald för att man har fel namn eller fel hudfärg, hur kvalificerad man än är. Jag hörde en gång att Sverige har världens mest utbildade taxichaufförer. Jag vet inte om det är sant, men det visar lite vad jag vill mena med det här.

 Invandrare kommer hit och snor våra jobb sägs det. Kommer jag som västgöte och snor jobb från närkingarna? Ska jag hålla mig i min hemkommun och inte kosta örebroarna pengar?

Jag kommer säkert få mycket skit för det här. Jag kan då börja med att säga att ja, jag är kritisk mot migrationspolitiken. Ja, jag tycker att det måste luftas och diskuteras, och det misslyckades de övriga partierna med i valrörelsen, och då stod SD oemotsagda. Jag ser det som många andra ser, även dem som röstade på sd, men vi tolkar det på olika sätt. Alla människor som begår brott ska straffas, oavsett hudfärg. Alla ska ha samma rättigheter, oavsett ursprung. Ja, man ska ta seden dit man kommer, men det betyder inte att man måste släppa sin kultur helt. Om du tvingades flytta utomlands, skulle du sluta fira jul, påsk och midsommar även om det inte var en nationell högtid? Jag skulle inte det. Jag kan förstå dem som röstade på SD, precis som jag kan förstå dem som röstade på moderaterna, men jag håller inte med dem för det.

Till sist en liten frågeställning. När slutar man var invandrare? Jag känner personer som är födda i Sverige, som pratar svenska flytande, som är svenska medborgare, som umgås med svenskar, som jobbar, men vars föräldrar inte är födda i Sverige. De är klassade som invandrare, hur mycket svenskar de än är. Var sitter svenskheten? I hudfärgen?

Tolka mina åsikter hur ni vill. Hata mig hur mycket ni vill. Alla har rätt till sina åsikter, såväl sverigedemokrater som vänsterpartister, socialdemokrater som folkpartister. Det här är mina åsikter. Du har rätt till dina. Vi lever i en demokrati och det är jag glad för.

Val val val

Fullt av val...

LIte trött, sådär på valnatten. Blev som jag misstänkte, ett historiskt val. Andra gången på raken som borgarna vinner, om man nu kan kalla resultatet hittills för att vinna, och SD kommer in i riksdagen. Ingen är väl vinnare när det inte finns en egen majoritet för någon av blocken, men borgarna är störst och har i skrivande stund inte egen majoritet. Jag röstade inte på alliansen, men tror ändå att för Sverige som land skulle en egen majoritet för något av blocken vara bättre än som nu, med största sannolikhet en minoritetsregering. Speciellt med ett parti som inte har en heltäckande politik, inte som vi har fått se iallafall.

För egen del skulle jag som socialliberal kunna tänka mig att rösta på folkpartiet, men jag tycker då att jag får moderaterna på köpet och det vill jag inte ha, då tar jag hellre de rödgröna med miljöpartiet även om jag inte gillar dem heller. Inte undra på att dem har många väljare i storstäderna, eftersom det främst är människor på landet som missgynnas av flera av deras förslag. Nu är mina far nybliven pensionär, men tidigare har mina föräldrar, som bor på landet, varit beroende av två bilar. De har båda jobbat på olika tider i olika delar av trakten, en i stan och en mer upp åt landet. Det ska löna sig att jobba... eller? Ingen av dem är ju heller speciellt högavlönade. Bilar som jag kör ska vi inte ha. Helst. Ge mig då ett jobb så kanske jag kan köpa en miljöbil? Men ja visst  ja, hur funktionshindrad jag än är så är det väl mitt ansvar eller....   Visst har man eget ansvar men jag har en del problem. För sjuk för ett "vanligt" jobb men för frisk för mycket annat. Söker jag "enkla jobb" (jag nedvärderar inte alls sådana jobb över huvud taget om nu nå´n skulle tro det) så är jag för överkvalificerad pga. att jag läst på universitetet, söker jag jobb som kräver utbildning har jag för lite av den varan. Ja, plus mitt funktionshinder då.

Lite utsvävning kanske. Nåväl, det är jag bra på och nu när jag är trött så blev det mer av den varan. Varsegod.

För övrigt så har jag sagt att jag tycker att Ohly är betydligt bättre som privatperson än som partiledare (kanske beror lite på att han bjudit mig på öl några gånger men ändå.... ) men ikväll i studion sa han bra saker efter att valresultatet blivit klart. Samma sak med Sahlin, bra sagt. Egentligen finns det inga vinnare ikväll. Ja, kanske SD då.


Nya utmaningar

Fick brev från arbetsförmedlingen i veckan, där jag var kallad till information om fas 3-jobb. Jag knallade dit. rätt så glad i hågen men efter första mötet blev jag förbannad. Varför skickar min handläggare mig på ett möte om en sysselsättning som är precis motsatsen till vad jag behöver för att klara av ett arbete? Men så gick jag på det andra mötet idag och det verkade ju lite mer spännande. Upplägget på arbetet i det projektet kändes som det skulle kunna passa mig. Det är fasta tider och samma arbetsuppgifter, och det tackade jag ja till. Jag har börjat tröttna rejält på att gå hemma nu, det tar på en att bara gå och inte ha så mycket att göra. Jag råkade skriva det på face book och samma dag så ringde min sius från arbetsförmedlingen. Ha, ironi? Sius är inte samma sak som handläggare om ni nu inte minns det. Sius ska hjälpa personer med funktionshinder att hitta ett arbete som är anpassat som man kan få på lönebidrag. Men under tiden så kan man väl göra något tycker jag. Vad jag ska göra nu är att sitta på stadsarkivet och upprätta register över gamla bouppteckningar från 1700-talet och framåt. Käns riktigt kul.

I övrigt så kan jag väl säga att förra veckan var inte rolig alls. Mådde dåligt och det var tjafs och missförståelse pga. dålig kommunikation etc. Me nnu är det bättre. Till slut så sa jag ifrån på riktigt. Punkt.Den här veckan har jag umgåtts mycket med en vän som jag inte sett så mycket under sommaren, även om viljan funnits där. Ska dit ikväll på singstar och lite alkohol. Det kan bli farligt. För hörseln och för grannarna :). Men kul, och det är huvudsaken.


Upp och ner, ner och upp...

Värst vad många som verkade intresserade av statusen på mina fötter, ha ha.

Nej skämt åtsido det har väl varit det minsta problemet den sista tiden. Eller så har problemet varit att jag låtit mina nuvarande problem ta överhanden och jag har mått så dåligt på grund av det. Sedan har jag retat upp mig på saker (ibland bagateller) som har gjort att vi har gruffat lite på varandra. Blir ju väre när vi båda går hemma och mår uselt också. Tack och lov så har jag goda vänner. Sista veckan har jag speciellt haft glädjen av min "balkongkompis" och min "bästa sms-kompis". Dem har båda stöttat, stått ut, lyssnat (nåja, läst) och talat med mig (okej då, skrivit...). Den som uppfann fria sms är värd en guldstjärna tycker jag, ha ha.

Spelade sista lördagstävlingen för i år idag. Det gickväl sådär, upp och ner, men totalen var ett slag bättre än gången innan. Det kändes bra och även om det var en del miss så minns jag mest det positiva. Ett hemma på lådbanan är inte fel, eller hundraprocentig på klacken. Spelprogrammet för strå har kommit ut och man börjar planera inomhussäsongen. Hjälp eller inte? Tiden går fort oavsett.Snart är det väl jul också, värst vad deprimerande, det låter vi bli att tänka på. Julen är mest en massa måsten nuförtiden tycker jag, och pengaångest långt utöver det vanliga. Då ska alla umgås och ha roligt och ögonen ska tindra...  I verkligheten så tjafsar min mor och svåger om vems köttbullar som ska ätas och min far och mor bråkar jämt när de ska göra julskinkan och ja...  Så ska vi alla vara glada...




Ja du

Efter en promenad häromdagen så kände jag mer än någonsin att det var dag att ta fram fotfilen. Jag har ju problem med mina fötter, speciellt den vänstra. Har en knöl där som måste hållas i schack annars får jag ännu mer ont och går ännu snedare än vad jag vanligtvis gör. (Borde kanske inte kalla bloggen för sneslag utan snegång)? 

Det tillhör avdelning extremt onödigt vetande.

Var seriespelshelg. Den här gången var jag inte med men det var ju hemmaspel för Örebro på Trängen i div. 3, dvs. en minut ifrån där jag sitter nu. Så jag var där en stor del av helgen och tittade på, dokumenterade (kameran i högsta hugg) och pratade med mina bangolfvänner. Så trots att jag inte spelade så fick jag iallafall lite bangolf i mig i helgen kan man säga. Fast spelsuget var starkt, det ska erkännas. Speciellt eftersom jag verkligen gillar att spela på dem banorna också. Nåväl, det kommer fler tillfällen. Appropå spela så kom mina pengar in på måndags kväll. Jag kund därför inte skicka med pengar så jag kunde fått min nya klubba efter helgen, när de ändå var i e-tuna, men jag är ändå glad att det nu har funkat som det ska två månader på raken. Det gör att jag kanske kan slappna av lite mer när det gäller den fronten. Annars är perioden från det att jag lämnat in papper till soc fram tills dess att jag fått pengarna den sämsta perioden för mig varje månad. Det är då jag mår som sämst, i regel. Antagligen för att jag inte vet om jag kommer få det jag har rätt till.

Varit hos sjukgymnasten och hon säger det jag känner, att jag är på rätt väg. Jag tål mer och mer belastning. Nu får jag en puff till att röra på mig mer och det känner jag att jag behöver. Jag har gått upp 2-3 kilo igen som sagt men dem ska bort, och några till. Det kan kännas som ett misslyckande, men då försöker jag tänka att innan dess hade jag gått ner 20 (!) kilo. Det du...  Stackars sjukgymnasten såg chockad ut när jag sa det, men samtidigt imponerad. Hi hi.

Idag ska jag hem till en vän på fika, ska bli skönt komma ut lite. Var på fest i lördags och det var hur kul som helst. Me like. Det var behövligt.

Stackars han är sjuk fortfarande, och medicinen ger mindre trevliga biverkningar. Men jag försöker ställa upp så mycket jag kan. Han sover mycket, betydligt mer än vanligt, men om man nu behöver det så tror jag inte att det skadar. Hoppas på bättre hälsa framöver.

Tjolahopp.




Avdelning konstiga drömmar

Drömde inatt att jag skulle ringa telefonbanken för att kolla saldot på mitt konto. Personen (ja, det var en person och inte en inspelad röst konstigt nog) var på väg att ge mig uppgifterna om vad som fanns på, hör och häpna, Titos konto. Ja, ni vet, den förre diktatorn i forna Jugoslavien. Han som dog 1980. Hm.

Nästa dröm är också en aning bisarr. Jag ringde (vet inte vart) för att få reda på när mina pengar skulle komma. Jag fick reda på att mina pengar från csn (!) inte kommit för jag hade inte registrerat mig och inte påbörjat någon kurs på universitetet. Jag gör då det jag ska, och påbörjar en halvtidskurs i matlagning. Dock kommer jag en dag efter alla andra studenter på den kursen, så jag har missat början. Därför misslyckas jag även med min uppgift, att göra en julskinka (!). Jag blir utskälld av kursledarna som är Verner och Verner (!!!).

Att mina drömmar på något sätt handlar om pengar är kanske inte så konstigt, eftersom jag väntar på min soc-utbetalning. (Ja, snälla hoppas jag får det jag har rätt till den här månaden). Nu är iofs min ordinarie (och duktiga och mänskliga) handläggare tillbaka. Å andra sidan så fick jag ett brev med sist om att jag ev. skulle kunna få byta handläggare. Det gillar inte jag. Jag hade otur under semeterarna, men det drabbar ju inte bara mig. Men när jag har en bra ordinarie så vill jag inte bli av med henne.

Inatt vaknade jag dessutom till flera gånger, och jag skyllde det på en annan person men jag tror  att det var rätt så orättvist. Oftast så har jag svårt att somna om jag inte har det lugnt omkring mig, men när jag väl sover så är jag svårväckt. Det var nog mer att jag hade en ytlig och orolig sömn. Sen när jag vaknade och kände mig som en levande död så tog jag ut det på första bästa.

Är ju fest imorgon. Det vore ju kul om jag kunde få ha råd att köpa något att dricka. Och en present till den som fyller.

Sen vill jag få hem min klubba också. Bra chans att få det nu utan att jag behöver åka till E-tuna själv. Mjuff.

RSS 2.0