Verkligheten

Varför är det så svårt?

För att vi förälskar oss i riktiga människor, inte fantasier.

Det hörde jag rätt så nyligen och jag kan bara säga att det passade verkligen in på hur jag känner just nu. För det är svårt just nu. Jag har som vanligt svårt att leva i nuet utan går och grubblar. Som oftast, på framtiden. Att jag fick jobb gjorde att en stor börda lättade från mina axlar. Nu kan jag ta itu med flera problem och se fram emot en bättre framtid. Jag har alltid sagt att när jag får jobb så är det viktigaste att få ordning på ekonomin. Mina skulder ska bort och jag ska bli en skötsam prickfri medborgare. Mina första skulder hos kronofogden trillade in när jag var så psykiskt nere att jag inte kom upp ur sängen och inte klarade av någonting, absolut inte att betala räkningar. Några år sedan mådde jag bättre, jag och mitt x hade det för tillfället rätt så bra med inkomsterna och jag betalade av allt hos kronofogden, sen tänkte jag ta itu med skulderna som låg på inkassobolag. Så dum och naiv jag var. Inkassobolagen skyndade sig att skicka allt till fogden såklart. Sen var dem fina dagarna slut och jag hade knappt pengar så jag klarade mig, så skulderna har fått ligga kvar. Nu kan jag sanera min ekonomi. Men frågan är bara hur jag ska gå till väga. Nu dyker det upp mer angenäma problem istället...


För att återgå till det jag skrev i inledningen så ja, det är svårt nu. Men jag gillar inte att bara gå när det är svårt utan man måste försöka lösa det först. Just nu tror jag mycket ligger i att ingen av oss mår eller har mått så bra. Han är sjuk utan att veta vad det är och kan inte jobba, och jag har gått med mina stora problem här hemma och inte kunnat lufta dem som jag vill eller kunnat se en lösning på dem, förrän nu när jag fått jobb. Jag tror att vi båda går hemma och mår dåligt och nöter på varandra. Och när jag behöver uppmärksamhet så orkar han inte ge mig det i den utsträckning jag behöver för han mår dåligt han också. Allt tror jag blir lättare sen när jag dels har något att göra på dagarna och sen dels när jag kan vara mer hemma hos mig (ni som känner mig vet varför jag inte kan vara dygnet runt hos mig för tillfället även om jag ville ibland).

Nej. Lösningen är inte lätt. Inte verkligheten heller. Men jag är verkligen kär, jag tycker jättemycket om honom, och jag vet att han tycker om mig, men det kan bli tufft när båda mår riktigt dåligt och bara går och nöter och nöter. Jag ser ljust på framtiden. Jag ser hopp.

Min 30-årskris eller vad man nu vill kalla det har ju minskat enormt när jag fick reda på att jag fått jobb. Jag kan börja tänka framåt. Om några år kanske jag kan göra sånt som jag verkligen vill.

Ja, faktiskt.

Ikväll är det fotboll. Fortfarande gratis. Ska bli kul.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0