Tankar som flyger och far

Då var den här helgen över, och det är dags för jobb imorgon igen. Har lyckats med att sno ihop ytterligare en oinspirerande matlåda. Laga mat till sig själv känns inte alltid så roligt, men äta måste man ju. Jag var bättre på det när jag pluggade, ja innan jag började må allt för dåligt då. Minns i början så hade jag en vän som kom varje kväll och åg till att jag kom upp ur sängen och fick i mig mat. För att inte göra henne besviken så brukade jag ha tvingat mig upp och ha försökt orka med en dusch tills dess. Sen drog hon ut mig på en promenad. Tyvärr flyttade hon och vi förlorade kontakten. Men sånt är livet. Nu kom jag ut på villovägar igen. Jaha, så ovanligt.

Åkte dit på rökning en kort period igen, och jag skäms för mig själv. Jag har rökt i perioder och arvat med snus men sist hade jag ju sagt att det var slut. För gott. Hade jag inte fått för mig att sluta snusa vid fel tillfälle hade jag nog inte åkt dit. Dumt. Fy på mig ! Men eftersom jag vet hur jag mår när jag röker dagligen (dåligt) så är jag nu inne på snus, igen. Inget av det är väl att rekommendera, men jag snusar hellre än röker. Sen får folk tycka vad de vill om tjejer och snus. ( Det är ju bara riktiga män som får snusa har jag hört ett antal gånger ). Men att jag fick för mig att sluta snusa för ett tag sen var kanske lite dumt. Eller dumt och dumt, det är aldrig fel att sluta använda tobak, men ska man lyckas kanske man ska må lite bättre än jag mår just nu. Är nöjd med att jag lyckats införliva en positiv vana i livet igen (träning). Fast det var ju mer eller mindre ett måste med tanke på omständigheterna.

Vad är det då som spökar? Jo det är ju ryggen, så klart. Iallafall till att börja med. Att inte kunna sitta någon längre stund, att vara så stel och ha ett ben som domnar bort stup i kvarten, är ingen höjdare. Nu är jag säkert en gnällfia, för det finns dem som har det mycket värre, varje dag. men jag kan ju bara utgå från mig själv, och jag tror att jag som inte är van vid sådant här kanske klagar mer än den som är van vid värk hela tiden. Jag är ju van att vara mer rörlig än så här. Jag försöker leva livet så normalt som möjligt och inte bara fokusera på det onda, annars skulle jag gå under. Men det är ju allt omkring som kommer med det här också. Alla mediciner med alla biverkningar (magsår, trötthet). Min magsårsmedicin gav mig fruktansvärd klåda så jag var tvungen att köpa en salva mot det också. Just nu är jag väldigt orolig för att det ska bli en operation, samtidigt som jag kanske kan tycka att det vore skönt för det går ju inte tillbaka så fort som det borde ha gjort (tydligen). Som tur är så är jag iallafall bättre än i våras, när jag hade så ont att jag var tvungen att ta så starka tabletter att jag mest levde som i en dimma. Minns hur jag var när jag skulle hem från sjukhuset och hade fått morfin i mig.... då var det snurrigt värre.

Sen annars tjaeee.......  det är som vanligt, jag grubblar på. Om det mesta, om situationer som varit och saker som hänt. Har jag gjort fel nu igen? Jag vill inte uppfattas som konstig men samtidigt försöker jag vara mig själv så gott det går. Ja ni vet, eller så vet ni kanske inte. Det är kanske inte så lätt att förstå hur en aspie funkar om man inte är en själv.

Nu är jag rött och behöver flytta fokus på att jag ska jobba imorgon. Som sagt så blir jag tröttare av alla mediciner, sen har jag haft två nätter med dålig sömn. För att inte säga orolig sömn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0