Sista veckan

Sista semesterveckan, då passar man på att ta ett glas in så här mitt i veckan. Den här veckan, och då hela semestern, avslutas med DM i Nyköping. Som slagen känns nu så är jag verkligen taggad, men jag vet att det blir svårt för det finns många duktiga i min klass. Men jag får vara nöjd om jag går bra, sen vad de andra gör kan jag inte påverka.

Helgen var rolig iaf. Ja hela veckan var fantastisk. På tävlingen så kändes det verkligen bra, gjorde mitt bästa resultat någonsin på dem banorna. Jag missade iofs vertikalen helt båda varven (inga större problem på träningen, typiskt nog) men då tog jag det iaf. lugnt. Men sen när jag kom till doseringen så gjorde jag alla felman kan göra på en gång. Hade för bråttom, slog inte igenom slaget, blev förbannad. Säkert något mer också. Trots det lyckades jag sluta med 1, 2, 2. Lite mer spik än första varvet gjorde ändå att jag inte kom in på allt för högt resultat. Totalt sett klarade jag dessutom av mina mål med tävlingen så det var jag ju nöjd med. Man ska äl fokusera på det positiva...Träningen i veckan har gjor gott. Tyvärr fick jag inte avsluta veckan i tältet där ute. Det blev åska och regn och då tyckte jag att jag lika gärna kan åka hem, kändes tryggare.

Idag har jag varit trött, sovit länge och inte orkat göra mycket. Tyvärr straffas jag genom enorma smärtor i ryggen och benet /höften. Tack och lov fick jag ju tid för magnetröntgen nu, ca två veckor kvar dit. Se om jag kan sova inatt för mina två dagliga tramadol är slut. Tänkte försöka träna imorgon, då vet jag att jag kommer må bättre.Eventuellt blir det kvällstävling på trängen också.

Lycklig

Den här helgen är det Mosås nationella, och min än drog dit husvagnen i måndags och har bott där med sina underbara ungar i veckan. Jag har varit där varenda dag och i har varvat träning med fika och trevliga stunder i förtältet. Dessutom har jag varit iväg två gånger med barnen och badat när hon satt i kiosken, och så roligt vi hade. Jag älskar ju att bada, och jag har inget emot att hoppa i och leka med dem för en stund. fast jag var trött efteråt. Vad som verkligen värmer mig är att barnen har sagt att de tycker om mig och saknat mig när jag inte är där. Idag ringde äldsta tjejen och frågade när jag skulle komma. Den yngsta åkte hem med sin pappa idag för hon hade saknat han så, (han har jobbat så han har inte kunnat vara med ) men hon krama om mig och sa att hon hade haft så roligt med mig och jösses vad lycklig jag blir av sånt. Barn säger vad de tycker och är du omtyckt av ett barn då är du verkligen det. Då har jag ändå inte hunnit vara så mycket med dem, för när jag såg dem för några år sen så var de så små att de inte minns mig. Imorgon ska jag sova över där ute och då ska den tjejen som är kvar tälta med mig. Det ska bli spännande. Jag har redan min luftmadrass där, så kan jag vila på den när jag får ont i ryggen. Vanligtvis sover jag på liggunderlag i tält, men vågar inte det nu. Inte för attjag är så långt borta direkt, men då kan jag stanna där och umgås hela kvällen och ta ett glas vin.  Det har verkligen varit en underbar semester hitills, förutom begravningen har jag njutit varje dag.

Jag har sagt det förut men jag säger det igen, jag är så glad att jag fått träffa min golfkompis igen och att hon börjat spela igen. Vi har så kul både på och utanför banan, och nu är det mer motiverande att komma ut och träna. Hon har dessutom redan hittat några konstigheter i mitt slag som jag lagt mig till med ibland, och det gör att slagen känns så mycket bättre. Resultaten kommer förhoppningsvis snart också.  Bara ryggen håller.

För övrigt så har jag fått tid för magnetröntgen nu. Vad glad jag blev! Jag blev prioriterad nu eftersom jag ändå vänat i två månader för att de gjorde fel.... tack och lov.Vi får se vad de kommer fram till. Jag är rädd för att det ska bli operation, men behövs det så får det bli det. Den som lever får se, och nu njuter jag av livet för fulla muggar. Det är så här man laddar batterierna.

Kram till er alla.


Sista helgen med gänget ?!?!

Då var sista seriespelsomgången avklarad. Våran division tre blev ju inställd men istället fick i en serie som var precis som divison tre fast inte, nästan. Örebro hade två lag och efter sista helgen nu i Nyköping så vann Örebro 1. Örebro 2 kom trea och Nyköping tvåa. Ärligt talat trodde jag inte att vi skulle rå på Nyköping på hemmaplan men ingenting är omöjligt, och det gick ju vägen, men det avgjordes på sista banan i sista matchen (mot Nyköping). Sen hade vi ju inte mer än äran att spela för eftersom det inte var några prispengar och i inte kan gå upp i tvåan eftersom det inte är en division tre. surt, men hellre spela i en sån serie än inte spela alls. Kul var det iallafall. Hade inte varit lika spännande om vi inte hade tappat poäng mot just, örebro 2. Sen har jag fått vara lagledare några gånger och det är roligt men fasiken inte lätt. Som tur är har ingen gnytt , jag har bra lagkamrater :). Kul har vi haft också, sen var det kul att få träna ännu mer på banorna som i ska spela dm på om några veckor. Resultatmässigt var jag ingen höjdare (44, 48 , 44) men slagen kändes bättre än på riktigt länge och det var ju positivt. Sen var ju resultaten bättre än nationella. Bara positivt alltså. Solen sken ju också, ja kunde inte varit bättre.

I veckan blir det massa träning i Mosås, nationell där i veckan. Kanske ska slå upp tältet så spar man bensin :).Känns roligare att träna nu också när min vän från grannklubben börjat spela igen. Så kul ! Har saknat henne på golfen. Har ju tå veckors semester kvar så det är bara att njuta. Livet känns rätt bra nu, det enda som vore bra  vore om jag slapp ryggvärken. Den är verkligen inte rolig, och alla mediciner gör min mage smått orolig. För att inte säga att jag blivit mer trött av skiten. Och trött på skiten med , för den delen. ( Man skall icke börja en mening med och ekar det nu i min skalle efter en hård gammal svensklärare, men det struntade jag just i ).

Saknas gör väl kanske också  en vettig, trevlig karl. han får gärna vara händig (för det är inte jag ) men om han nu dyker upp någon gång så  gör han väl det.

Nej, nu ska jag skölja av mig svetten från idag och ta hand om min lurviga älskling (för er som inte vet det så är det katten). Han sitter vid mina fötter och spinner trånsjukt. Har ju varit borta rätt mycket nu på semestern och kattvakter i all ära (ni är toppen ) så är ju matte alltid bäst.

Återuppstånden

Vet inte vad som hände, men plötsligt fick jag lust att börja ta hand om bloggen igen. Mycket har hänt sen sist, kan försöka mig summera det viktigaste.

Jag gjorde slut med kudden. Det slutade med att jag kände mig som singel men inte är det, då är det lika bra att gå vidare. Tack och lov var vi överens så det gick smidigt, min lättaste break-up hittills. Så nu är jag hemma igen. Nu tyvärr med bara en katt, Bertil blev svårt sjuk och fick avlivas. Han är saknad, men livet går vidare. Appropå saknad så begravde vi min morfar i veckan. Ni som känner mig vet att det är väldigt blandade känslor, men det är ändå sorgligt att stå vid en grav och ta adjö. Jag fick äran att läsa en dikt , tog en av Ferlin som jag tyckte var tänkvärd.

 Jobbet funkar bättre, har äntligen fått lite vettiga och trevliga kollegor.  Lite roligt är att två av dem är bröder, så det föll sig väl rätt självklart att den yngsta (som dessutom kom in sist) fick smeknamnet junior. Vad som har varit både roligt men samtidigt svårt är att vi fått en massa praktikanter på löpande band, med varierande resultat. En del har fått godkännt, andra inte.Det svåra tycker jag är att lära ut till såna som är helt nya på området, jag har inte direkt någon vana av det. Vad som även kan kännas jobbigt ibland är att jag (tydligen ) fått rollen som gruppledare, väldigt informellt känns det som men ändå.  Jag är ju den som jobbat längst där. Jag är medveten om att jag kan vara rätt bossig av mig (tycker jag iaf ) men jag försöker att inte vara det utan försöker lyssna på andra och låta andra ha åsikter också. Dessutom är det bra om man får tänka själv och jag inte ska tänka på allt. Just nu har jag faktiskt semester, så då vill jag egentligen inte tänka på jobb alls...

I golfen då? där är det många snea slag nu. Usch. Orsaken är till stor del fysisk, min rygg är rejält paj nu. Jag började känna av en konstig värk främst när jag satt eller gjorde vissa rörelser. Jag bokade tid hos en sjukgymnast, men under tiden hann det tyvärr bli mer akut. Jag skurade lite gol på jobbet (tungt jobb ) och när jag satte mig på rasten så sa det pang. Jag kände hur det knäppte till. Sjukgymnasten sa att jag inte fick göra några framåtböjningar, så på hennes rekommendation var jag sjukskrien en vecka. Sen kände jag mig lite bättre, så jag provade att jobba men ta det försiktigt. Det tog inte lång tid innan jag fick fruktansvärd värk och ett bortdomnat ben. Kom inte fram till årdcentralen, men sjukvårdsupplysningen ordnade så jag fick komma in direkt till en läkare på USÖ utan remiss eller att gå via akuten. Väl där fick jag lägga mig på mage på en brits (för ont för att sitta ) och en morfinspruta. Jösses vad skönt. Tyvärr skapade det vissa problem med att ta sig hem men det löste sig. Läkaren ställde diagnosen diskbråck och sjukskrev mig i några veckor samt gav mig starka mediciner. Väldigt starka. Mina kära vänner och grannar fick köra mig till affären för jag kunde inte köra, jag kände mig för yr för det. Därför blev det väldigt trist, jag orkade inte ta mig någonstans så två dagliga promenader var allt jag orkade med.I början var jag helt borta på medicinerna med, inte alls mysigt.

När jag skulle börja jobba igen gick det inget vidare, fick sjukskrivning på halvtid i två veckor och det är perfekt. Nu jobbar jag heltid men med restriktioner. Fast ibland får jag ta timmar och gå hem med värk. Jag har även mildare (men ändå starka)  tabletter. De här kan jag jobba på. (Svårt om man somnar av dem som jag lätt gjorde på de andra...). Tyvärr har jag fastnat där. Jag skulle få en remiss till magnetröntgen eftersom jag inte blev bättre. När jag ringde idag och undrade varför jag inte fått kallelse fick jag svaret att de inte fått någon. Gaaah !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!  Jag ringde vårdcentralen direkt. Naturligtvis är min läkare på semester, så jag ska träffa en ny som ska göra en ny bedömning imorgon. Oanpå detta har de gragit in så jag får inte ta så många starka tabletter som jag anser att jag behöver. Jag försöker trappa ner men när man vaknar och skriker av smärta mitt i natten ibland är det inte lätt. Men jag måste om jag inte ska stå utan, tyvärr. Hoppas jag får röntgen av denna läkaren, så man kan gå vidare. Min ordinarie läkare sa att jag ska vara inställd på att det troligtvis blir operation, vore tungt om det blev nya besked igen. Får se imorgon.

Nej, nu är det lite kvällsmat som gäller. och mys med Dumle.

på återseende.

RSS 2.0